En av de mest effektiva kognitiva beteendemetoderna i behandling av tvångssyndrom (OCD) är kombinationen exponeringsterapi och svarsförhindrande.

Detta genomförs i verkliga livet efter en noggrann genomgång (utbildning) med patienten om tvångssyndrom, metodens fördelar och nackdelar och förberedelser inför den terapeutiska processen.

Patienten utsätts för de objekt/situationer som framkallar ångesten och de katastrofala tankarna ända tills patienten känner sig ordentligt lättad från ångesten. Ett vanligt exempel för en patient med rädsla för smuts är att utsätta patienten för smuts och lortiga objekt. Detta kommer troligtvis att orsaka ångestsymtom och svår stress hos patienten. Patienten kommer att upptäcka att det inte skedde någon katastrof under tiden han/hon utsattes för sin rädsla, och efter en stund (omkring 30 minuter) minskar ångesten. Denna process måste upprepas flera gånger med olika objekt som framkallar olika grader av ångest.

Utan denna terapi kan patienten utforma ritualer för att alltid vara kliniskt ren, t ex tvätta händer och övriga kroppen tiotals gånger per dygn. Svarsförhindrandet kan stoppa och förhindra detta beteende. Patineten kommer inte att bli av med sin ångest och oro, men de negativa känslorna kommer att minska utan att patienten utför sina negativa ritualer. Många patiener tror att de kommer att bli galna, om de inte får utföra sina tvångsmässiga ritualer. Det råder inga tvivel om att de kommer att känna sig oroliga och nervösa, men de kommer inte bli galna. Detta är mycket bra och viktiga erfarenheter för patienten, som hjälper dem att hantera situationer som skulle kunna orsaka tvångsmässiga beteenden.

Denna teknik är mycket effektiv. Man har sett en markant minskning av symtomen hos omkring 50-80% av patienterna efter 20 kognitiva beteendesessioner. Många patienter kan fortfarande ha lindriga tvångsmässiga symtom, men dessa symtom hindrar dem inte från att leva ett normalt liv.