Forskning kan inte visa på endast en faktor som gör att en individ är mer benägen att utveckla en ätstörning än någon annan.

Utvecklandet av en ätstörning kan beskrivas som en process där närvaron av vissa riskfaktorer gör att sannolikheten att utveckla en ätstörning ökar. Av den anledningen blir en del individer mer sårbara. Om dessa individer med ökad känslighet utsätts för svår psykologisk stress, är det troligt att de utveckar en ätstörning snarare än någon annan form av psykologisk eller psykosomatisk störning.
När en ätstörning är fullt utvecklad är den självförsörjande.

Det är vissa faktorer som gör att man blir mer mottaglig för ätstörningar. Några av dessa är:

Att vara kvinna. Kvinnor är mer utsatta för det trådsmala kroppsidealet än vad män är.

Att vara mellan 15 och 35 år gammal. De flesta ätstörningar utvecklas och kulminerar under denna period.

Om man har depressiva tendenser i kombination med vissa personlighetsdrag.

Om man är överviktig. Många ätstörningar börjar med att man är överviktig och börjar hålla en sträng bantningsdiet

Om man ingår i en familj, där kropp och vikt anses som potentiellt stora problemområden.

Att ha blivit utsatt för sexuellt utnyttjande under barndom eller tonåren. Sexuellt utnyttjade är överrepresenterade i statistiken över de som fått behandling för ätstörning.

Att växa upp i en familj där man inte får tillräckligt med självförtroende och inte lär sig att identifiera och uttrycka sina känslor.

Närvaron av mer än två av dessa riskfaktorer gör att en del individer blir mer benägna att utveckla en ätstörning. Dessa faktorer förstärker varandra ju fler de blir.