Reaktioner på trauma kan visa sig med en gång efter den traumatiska händelsen eller dagar eller till och med veckor efteråt. Symptomen på de traumatiska reaktionerna kan vara mycket individuella och beror på barnets ålder.

För mycket små barn är det typiskt med en stark rädsla för att skiljas från föräldrarna. De kan visa beteenden från tidigare utvecklingsstadier (regressivt beteende) som sugande på tummen, sängvätning eller att inte kunna sova ensam i sin säng längre (mörkrädsla).

Förändringar i det sociala beteendet med släktingar, på dagis eller i skolan som tillbakadragenhet, orolighet eller förändringar i uppmärksamhetsfunktionerna (oförmåga att vara uppmärksam) samt även sömnproblem eller mardrömmar kan bero på trauma. Vissa barn rapporterar endast somatiska besvär eller andra kroppsliga symptom.

Ungdomar beskriver minnesbilder eller kluvna symptom. Social tillbakadragenhet och undvikande av alla stimuli som är nära bundna till traumat (traumatiska avtryckare) är mycket typiska vid traumatiska upplevelser. Vissa ungdomar försöker självmedicinera med alkohol och droger för att kompensera minnesbilder och stora emotionella rubbningar.

Många barn eller ungdomar är rädda att tala om sina traumatiska erfarenheter, speciellt om nära släktingar är involverade. De kan till och med känna svår skuld över sitt misslyckande i att inte ha kunnat förhindra den traumatiska händelsen.