Den psykoterapeutiska behandlingen av offren för sexuellt utnyttjande liknar behandling av andra typer av PTSD (Post Traumatic Stress Disorder). Behandlingen använder sig vanligtvis av en trefasmodell omfattande följande faser:

Fas 1: Stabilisering: I denna första fas av behandlingen arbetar man med förtroendet mellan terapeuten och den drabbade. Terapeuten har då en stödjande funktion. Det är även viktigt att terapeuten ser till så att patientens sömn fungerar som den ska. Även en någorlunda struktur på livet, och en förmåga att kunna ta hand om sin hälsa är viktigt, innan man kan fortsätta till fas två. Ibland behöver den som har drabbats av sexuella övergrepp äta medicin för att detta ska kunna fungera.

Fas 2: Att minnas och sörja: I den andra fasen av den psykoterapeutiska behandlingen berättar klienten om vad som har hänt, samt om innebörden av detta. Den traumatiska erfarenheten diskuteras, och steg för steg kommer de känslor som är förknippad med händelsen fram. Traumat återupplevs, men denna gång i en trygg miljö där terapeuten är med och lyssnar och kan ge stöd.

Fas 3: Införlivande: Det nya sätt som patienten, efter arbetet i fas två, kan förhålla sig till övergreppen på införlivas nu i kontakten med vardagen och med andra människor. I denna fas kan även specifika svårigheter diskuteras, till exempel frågor om sexualitet.

Det är viktigt att förstå att alla offer för sexuellt utnyttjande inte klarar sig igenom alla tre faser. För vissa patienter är det arbete nog att klara av den första fasen.

I de fall där den drabbade vill arbeta med förhållandet till sin egen sexualitet, fokuserar man vanligtvis på sexuella känslor, rätten att ha kul och kunna njuta av sin sexualitet, sexuella råd, gränssättningar samt förhållandet mellan intimitet och sexualitet.

Hjälp av en psykoterapeut är ofta nödvändigt för att lära sig hantera sådana upplevelser.