Vad innebär tolerans till benzodiazepines? varför måste min dosering av sömntabletter ökas?
Svar:
Toleransen mot benzodiazepinens olika verkningsområden utvecklas i olika stadier och till olika grad. Tolerans till den sömngivande effekten (sömntablettverkan) utvecklas fort och inspektioner av sovvanor har visat att sömnmönster, inkluderat djupsömn (sömn med långsamma vågor) och att drömma (som initialt undertrycks av benzodiazepin),återgår till samma nivå som innan behandlingen efter några få veckors användning av benzodiazepin. De som använder medicinen på dagtid mot ångest känner sig på motsvarande sätt inte längre sömniga efter några dagar.
Tolerans till effekterna mot ångest (lugnande, ångestreducerande effekt) utvecklas långsammare men det finns inte mycket stöd för att effekten av benzodiazepin är kvar på samma nivå efter några månader. Långtidsanvändning av benzodiazepin kan till och med förvärra ångeststörningar. Många patienter har märkt att ångestsymptomen ökat gradvis under årens gång trots regelbundet intag av benzodiazepin. Panikattacker och agorafobi (torgskräck) kan uppkomma för första gången efter kronisk användning under många år. Denna ökning av symptom under en långtidsbehandling med benzodiazepin beror förmodligen på en utvecklad tolerans mot de ångestdämpande effekterna vilket gör att även avvänjningssymptom kan utvecklas under behandlingen. Toleransen behöver dock inte alltid vara fullständig och kroniska användare av medicinen rapporterar ibland om kontinuerlig effektivitet. Detta kan delvis bero på dämpning av abstinensbesvär. Sådana symptom försvinner i de flesta fall gradvis efter en framgångsrik nedtrappning av benzodiazepin.
Tolerans mot benzodiazepiners anticonvulsanteffekter (kramphämmande) gör dem generellt olämpliga för långsiktig kontroll av epilepsi. Tolerans till de motoriska effekterna av benzodiazepin kan utvecklas till en sådan grad att personer med mycket höga doser kan cykla eller spela med i bollsporter. Fullständig tolerans till effekterna på minne och kognition har däremot inte visat sig förekomma. Många studier tyder på att dessa funktioner kvarstår som försämrade hos kroniska användare och återhämtar sig sakta, ibland ofullständigt, efter att medicineringen avslutats.
Tolerans är ett fenomenon som utvecklas under kronisk användning av många mediciner (även droger som alkohol, heroin, morfin och cannabis). Kroppen reagerar på den kontinuerliga närvaron av medicinen genom en serie av justeringar som tenderar att motverka medicinens effekter. I fallet med benzodiazepin sker kompensatoriska förändringar i GABA och i benzodiazepin-receptorerna. Dessa blir mindre mottagliga så att de hämmande åtgärdena från GABA och benzodiapin minskar. Samtidigt sker förändringar i ett sekundärt system kontrollerat av GABA så att aktiviteten från stimulerande neurotransmittorer tenderar att återställas. Toleransen till olika effekter av benzodiazepin kan variera mellan olika individer - förmodligen beroende på olikheter i neurologisk och kemisk uppbyggnad som visar sig i olika personlighetsdrag och mottaglighet för stress. Utvecklandet av tolerans är ett av skälen till att folk blir beroende av benzodiazepin och lägger även grunden till abstinenssyndromet.