Beroende

Benzodiazepiner är potentiellt beroendeframkallande narkotikapreparat: psykologiskt och fysiskt beroende kan utvecklas inom ett antal veckor eller månader efter regelbunden eller upprepad användning. Det finns flera typer av benzodiazepinberoende, vilka överlappar varandra:

Beroende av terapeutisk dos

Människor, som har blivit beroende av en terapeutisk dos, uppvisar ofta flera av följande egenskaper.

• De har tagit benzodiazepiner enligt recept (vanligtvis låg "terapeutisk" dosering) under flera månader eller år.
• De har gradvis börjat "behöva" läkemedlet för att klara av vanliga, dagliga aktiviteter.
• De har fortsatt att ta benzodiazepiner trots att det ursprungliga skälet till att använda läkemedlet har försvunnit.
• De har svårigheter med att sluta använda läkemedlet eller med att minska dosen p.g.a. abstinenssymtom.
• Om det blir längre uppehåll mellan doser får de ångestsymtom eller känner begär efter nästa dos.
• De kontaktar sina läkare regelbundet för att förnya receptet.
• De blir ångestfyllda om nästa recept inte genast finns tillgängligt; de kan vilja bära tabletterna med sig för att kunna ta en extra dos före en förväntad stressfylld händelse.
• De kan ha ökat dosen utöver originalreceptet.
• De kan ha ångestsymtom, panikanfall, agorafobi, sömnsvårigheter, depression och ökande fysiska symtom trots fortsatt användning av benzodiazepiner.

Antalet människor i världen, som använder benzodiazepiner, är mycket stort. Till exempel rapporterades i USA år 1990 att nästan 11 % av alla människor i en stor undersökning hade använt benzodiazepiner det senaste året. Omkring 2 % av den vuxna befolkningen i USA (cirka 4 miljoner människor) har använt receptbelagda benzodiazepiner regelbundet i 5-10 år eller längre. Liknande siffror finns i Storbrittanien, i större delen av Europa och i några asiatiska länder. En stor del av dessa långvariga brukare måste vara, i alla fall i någon grad, beroende. Exakt hur många som är beroende kan inte anges säkert; det beror bl.a. på hur man definierar ett beroende. Däremot har flera undersökningar visat att 50-100 % av långvariga brukare har svårigheter med att sluta med benzodiazepiner p.g.a. abstinenssymtom.

Receptbelagt högdosberoende

Ett fåtal patienter, vilka får läkarordinerade benzodiazepiner, börjar begära större doser. Först kan de försöka övertala sina läkare att höja dosen och efter det kontaktar de andra läkare och sjukhusavdelningar för att få de doser de vill ha. Ibland kombinerar denna grupp benzodiazepinmissbruk med överdrivet alkoholintag. Patienter i denna grupp har en tendens att vara ångestfyllda, depressiva och kan ha personlighetsstörningar. De kan ha en historik av missbruk av andra lugnande medel eller alkohol. De brukar inte använda olagliga droger men kan leta efter benzodiazepines på gatan om andra källor sviker.

Benzodiazepinmissbruk i njutningssyfte

Användning av benzodiazepiner för avkoppling och nöje är ett växande problem. En stor andel (30-90 %) av världens alla missbrukare, som använder flera droger samtidigt, använder också benzodiazepiner. Benzodiazepiner använder man i detta sammanhang för att öka "kicken" av olagliga narkotika - särskilt opiater, och för att lindra abstinenssymtom orsakade av andra olagliga droger (opiater, barbiturater, kokain, amfetaminer och alkohol). Människor, som har fått benzodiazepiner under avvänjning från alkoholmissbruk, kan bli beroende av benzodiazepinerna. Ibland använder man höga doser av enbart benzodiazepiner för att uppnå en "kick".

Användning av benzodiazepiner för njutningssyfte (diazepam, alprazolam, lorazepam, temazepam, triazolam, flunitrazepam och andra) har rapporterats från flera länder. Vanligtvis tar man då drogen oralt och i mycket högre doser än vad man föreskriver i ett terapeutiskt syfte, men några användare injicerar också benzodiazepiner. Dessa högdosmissbrukare utvecklar en hög tolerans mot benzodiazepiner och även om de gör uppehåll med behandlingen ibland, blir några ändå beroende. Problemet med avvänjning från benzodiazepiner är att det orsakar svåra abstinenssymtom, inklusive krampanfall.

Socioekonomiska kostnader av långvarig benzodiazepinanvändning

De socioekonomiska kostnaderna p.g.a. långvarigt benzodiazepinanvändande är omfattande, men svåra att beräkna exakt. Dessa konsekvenser kunde minska om läkarna skrev ut färre recept för långvarig benzodiazepinanvändning. Trots detta fortsätter många läkare att ordinera benzodiazepiner och patienter får inte mycket stöd eller råd för att avvänja sig från drogen.

• Ökad risk för olyckor i trafik, hem och på arbetet.
• Ökad risk för dödsfall p.g.a. en överdos om man använder benzodiazepiner i kombination med andra droger.
• Ökad risk för självmord, speciellt om man är deprimerad.
• Ökad risk för aggressivt beteende.
• Ökad risk för snatteri och annat antisocialt uppträdande.
• Försämring av ens emotionella och kognitiva tillstånd, vilket kan bidra till äktenskapliga svårigheter och nervsammanbrott.
• Ökad risk för arbetslöshet och sjukfrånvaro.
• Läkarundersökningskostnaderna.
• Ogynnsamma effekter för gravida och nyfödda.
• Kostnaden för recepten.