Långsiktigt användande av benzodiazepiner föranleder en rad oönskade effekter såsom nedsatt minneskapacitet, nedsatt kognitiv förmåga, känslomässig avtrubbning, ökad ångest, depression, fysiska symptom och beroende. Alla benzodiazepiner har dessa biverkningar, oavsett om de tas som sömntabletter eller ångestdämpande medel. Dessutom tyder mycket på att benzodiazepiner inte är effektiva efter ett fåtal veckor/månaders användning. De förlorar mycket av sin verkan eftersom man samtidigt utvecklar en högre tolerans. När tolerans utveklas kan man få avvänjningssymtom även om man fortsätter att ta benzodiazepiner. Många av de biverkningar långtidsanvändare får är en blandning av de ogynnsamma effekterna av drogen samt avvänjningsymtom på grund av toleransutveckling. Kommitén "Safety of Medicines och Royal College of Psychiatrists" i Storbritannien fastslog i en rad uttalanden (1988-1992) att benzodiazepiner är olämpliga för långtidsanvändning och att de ska föreskrivas enbart för perioder mellan två och fyra veckor. Utöver det visar klinisk erfarenhet att de flesta långtidsanvändare faktiskt mår bättre, när de väl har slutat. Många användare berättar, om hur det inte var förrän de slutade med benzodiazepiner, som de insåg att de fungerat sämre än vanligt, under de år som de medicinerat. Det var som om en slöja hade dragits isär, långsamt -ibland snabbare- kom färger tillbaka, medvetandet kändes klarare, rädslor försvann, humöret förbättrades och den fysiska vigören återvände. Det finns därför goda skäl för långtidsbrukare av benzodiazepiner att sluta, om de inte känner sig nöjda. Många är rädda för abstinensbesvär, men historier om att "det var ett helvete" kan vara överdrivna. Med ett individuellt nedtrappningsschema blir avvänjningsymptomen uthärdliga, kanske till och med lätta. Om man på förhand får information om vad som händer i kroppen och varför, blir man inte rädd på samma sätt och processen underlättas. Många avvänjningssymtom uppstår, ironiskt nog, just på grund av rädsla för att leva utan sin drog eller av rädsla för att få avvänjningsymtom. De som har dåliga erfarenheter har ofta slutat för snabbt (ofta på läkares ordination) och utan förklaring om vilka symtom som kan uppstå. En del människor kan sluta med benzodiazepiner utan att få några symtom överhuvudtaget. Enligt vissa är denna siffra så hög som 50% även efter ett år av konstant användande. Även om denna siffra stämmer (vilket kan diskuteras) bör man inte sluta tvärt med benzodiazepiner.

Fördelarna med att sluta innebär inte nödvändigtvis att alla långtidsanvändrare bör göra det. Ingen bör sluta eller övertalas att sluta mot sin egen vilja. De som slutar utan att vilja det själva, är oftast de som klarar sig sämst. Å andra sidan är chansen att klara sig mycket hög, för dem som är tillräckligt motiverade. Som sagt, den som verkligen vill sluta kan sluta. Valet är upp till dig!