Innehåll:

1. Ångestsyndrom
2. Fobier (generella)
3. Specifika fobier
4. Social fobi
5. Etiologi och terapi för fobier
   • Psykoanalytiska teorier
   • Beteendeteorier
   • Kognitiva teorier
6. Hur du kan handskas med din fobi

1. Ångestsyndrom

Fobier hör till gruppen ångestsyndrom (hur vanligt). Ångest är en obehaglig känsla av oro och rädsla som kan uppstå i många psykiska sjukdomstillstånd. Men den spelar också en viktig roll när man studerar psykologin bakom det som anses normalt, eftersom de flesta människor regelbundet upplever den känsla vi kallar ångest eller rädsla. Men självfallet är den normala upplevelsen av rädsla som de flesta människor känner knappast jämförbar med intensiteten och varaktigheten i skräcken som en person med ångestsyndrom lider av. Mer om ångeststörningar.

Diagnosen ångestsyndrom förutsätter direkt närvaro av ångestkänslor. Dock karaktäriseras ett ångestsyndrom oftare av att de potentiellt skrämmande föremålen eller situationerna undviks, snarare än av närvaron av själva ångesten.

DSV-IV (mer) (Diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar) beskriver följande ångestsyndrom:

1. Panikattack
2. Agorafobi (torgskräck) (mer)
3. Paniksyndrom med eller utan agorafobi
4. Agorafobi utan tidigare paniksyndrom
5. Specifik fobi
6. Social fobi
7. Tvångssyndrom (OCD)(mer om OCD) (förväxlande av OCD med andra störningar)
8. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (mer)
9. Akut stressyndrom
10. Generaliserat ångestsyndrom
11. Ångeststörning till följd av något medicinskt tillstånd
12. Substansbetingat ångestsyndrom
13. Ångestsyndrom UNS (utan närmare specifikation)

En person som har ett ångestsyndrom uppfyller oftast också kriterierna för någon av de andra. Detta då de olika ångestsyndromen inte består av sjukdomsspecifika kriterier som utesluter varandra (till exempel kan somatiska (kroppsliga) tecken på ångest uppträda vid panikattacker, generaliserat ångestsyndrom och PTSD).

Mer information om ångeststörningar:

Att hantera ångestsyndrom.
Kraftiga ångestattacker - inte så allvarliga som de känns!
Nattliga panikattacker.
Hur människor inskränker sitt liv för att undkomma sin ångest och sin fobi.

2. Fobi

Ordet fobi kommer från grekiskans phobos som betyder skräck.

En fobi är en extrem rädsla med undvikande beteende som följd, som inte står i proportion till den fara som det fruktade föremålet eller situationen utgör. Personen som lider av en fobi inser att denna skräck är ogrundad.

Eftersom rädsla kan orsakas av alla typer av föremål och situationer (enligt beteendeteorier, se nedan) finns det otaliga fobier. Här följer ett litet urval av de fobier som finns:

• Agorafobi (rädsla för öppna platser eller för att befinna sig på offentliga ställen med mycket folk, t ex. marknader. Rädsla för att lämna en trygg plats) (mer)
• Akarofobi (rädsla för insekter)
• Aeropfobi (rädsla för luftdrag, för att svälja luft eller för luftburna skadliga ämnen)
• Akrofobi (höjdskräck)
• Klaustrofobi (cellskräck, rädsla för trånga utrymmen, exv. hissar)
• Anglofobi (rädsla för smärta)
• Aikmofobi (rädsla för nålar eller spetsiga föremål)
• Autofobi (rädsla för att vara ensam eller att vara för sig själv)
• Brontofobi (rädsla för blixt och åska)
• Ergasiofobi (1. Rädsla för arbete eller för att fungera 2. En kirurgs rädsla för att operera)
• Gefyrofobi (rädsla för att gå över broar)
• Ochlofobi (rädsla för folkmassor)
• Paralipofobi (rädsla för att försumma arbete eller ansvar)
• Skopofobi (rädsla för att bli sedd eller utstirrad)
• Thalassofobi (rädsla för havet)

Många av de specifika rädslorna leder inte till att personen som lider av rädslan söker behandling. Om exempelvis en person med extrem rädsla för ormar bor i ett stadsområde, har han/hon mycket liten kontakt med föremålet för sin rädsla. Därför upplever han/hon den inte som något problem. Begreppet fobi innebär ett starkt lidande och besvär för den drabbade personen.

3. Specifika fobier

Specifika fobier är ogrundad rädsla för vissa situationer eller föremål.

Undergrupper av specifika fobier:

• Djur (hundar, ormar, spindlar, mm.)
• Naturliga miljöer (höjder, vatten, stormar, mm.),
• Blod, skador, injektioner
• Speciella situationer (tunnlar, att flyga, hissar, instängda utrymmen, mm.),
• Andra (kvävning, kräkning, att sätta något i halsen, kramper, mm.)

Den vanligaste typerna av specifik fobi är Zoofobi (rädsla för djur), Akrofobi (höjdskräck) och Hemofobi (rädsla för blod).

Livstidsprevalesen (risken att drabbas under sin livstid) är mellan fem och sexton procent. I västerländska länder drabbas flest kvinnor (mellan två och fyra gånger fler än män). De flesta fobier uppkommer under barndomen eller tonåren.

Specifika fobier varierar mellan kulturer. I Kina, till exempel, finns det en rädsla för minskning av kroppstemperaturen, vilket kan relateras till kinesisk filosofi.

4. Social fobi

Social fobi är en ihållande rädsla för framträdanden eller sociala situationer, och hänger i allmänhet ihop med närvaron av andra människor. En person med social fobi försöker generellt undvika situationer som skulle kunna vara förödmjukande eller pinsamma. Sådana situationer kan vara att tala inför folk, att äta ute eller att använda offentliga toaletter. (mer info)

Fobin klassas som antingen generell eller specifik beroende på omfattningen av situationerna som undviks på grund av rädslan.

Även sociala fobier kan skilja sig mellan olika kulturer. I Japan, exempelvis, är rädslan för att förolämpa någon central, medan det i USA är vanligare med rädsla för att bli bedömd.

5. Etiologi och terapi av fobier

Den terapeutiska inriktningen beror mycket på grundidéerna i respektive teori.

Psykoanalytiska teorier

Enligt psykoanalytikern, Freud, är fobin ett försvar mot ångest som skapats av bortträngda impulser. Ångesten överförs till ett objekt eller en situation och blir så föremål för en fobi. Undvikandet av föremålet eller situationen blir därefter ett sätt för personen att handskas med den bortträngda konflikten.

Den psykoanalytiska behandlingen handlar om att försöka föra upp den bortträngda konflikten till ytan. Eftersom fobin betraktas som ett resultat av en underliggande konflikt, handskas patienten och terapeuten inte direkt med själva fobin. Tekniker som en psykoanalytiker använder är exempelvis fri association och drömtydning.

Beteendeteorier

Huvudidén i beteendeteorierna är att de fobiska reaktionerna är inlärda. Men exakt vilken inlärningsmekanism som är aktiverad och vad som verkligen lärts in i utvecklandet av en fobi, skiljer sig mellan olika beteendeteorier.

Den huvudsakliga psykologiska metoden som används är desensibilisering, vilket syftar till att göra fobikerns rädsla mindre och mindre intensiv. Personen ombeds slappna av och sedan föreställa sig ett antal mer och mer skrämmande situationer. Många terapeuter utsätter därefter sina patienter för verkliga fobisituationer. Patienten måste lära sig att kontrollera sin rädsla och slutligen minska den avsevärt. Denna teknik har visat sig vara den mest effektiva.

För blod- och injektionsfobiker är det dock lite annorlunda. Eftersom personer med denna typ av fobi svimmar på grund av att pulsen plötsligt går ner och blodtrycket faller, är det för dem lämpligare att spänna sig, snarare än att slappna av, när de konfronteras med den skrämmande situationen.

Att lära sig olika sociala färdigheter kan hjälpa en person som lider av social fobi. Att utföra rollekar och öva på mellanmänskliga möten är effektivt för den typen av fobi.

Beroende på den bakomliggande teorin finns det, utöver de ovan nämnda, andra metoder som exempelvis modellering (patienten får se någon, på film eller i verkligheten, som möter föremålet för fobin utan tecken på rädsla) och flooding (patienten utsätts med full intensitet för objektet eller situationen).

Kognitiva teorier

Enligt kognitiva teorier hör ångest ihop med en benägenhet att uppmärksamma negativa saker, och en tendens att föreställa sig att negativa händelser kommer att inträffa i framtiden. Till exempel kan vissa personer som har varit med om traumatiska upplevelser med hundar utveckla en fobi mot hundar medan andra med liknande erfarenheter inte utvecklar någon fobi. Man tror att människor som utvecklar en fobi fokuserar på risken att den skrämmande situationen återupprepas, och därför blir rädda.

Att använda en kognitiv terapi mot fobier kan verka ineffektivt eftersom den fobiska personen inser att rädslan är orealistisk. Därför försöker man arbeta bort fobin genom att även utsätta patienten för föremålet för hans/hennes rädsla.

Andra

Det finns fler teorier kring fobier än de som nämns här, till exempel biologiska teorier.

6. Hur du handskas med din fobi (enligt kognitiva teorier och beteendeteorier).

Det är bara när fobin stör ditt vardagliga liv och symptomen orsakar personligt lidande, som du bör göra någonting åt den.

För det mesta är det mycket lättare att komma över en fobi med hjälp av en psykoterapeut.

Särskilt om

• fobin hindrar dig extremt mycket från att leva ett normalt liv
• du inte klarar av att handskas med fobin på egen hand
• du undviker saker och situationer som är viktiga i ditt liv
• du drabbas av svettningar, skakningar eller andra extrema fysiska symptom när du befinner dig i den skrämmande situationen

För att kunna behandla en fobi effektivt är två saker viktiga:

1. att utsättas för det fruktade föremålet eller situationen
2. att handskas med de skrämmande tankarna som hänger ihop med ångesten

1. Konfrontation med det fruktade föremålet eller situationen

Det är mycket viktigt att inte undvika det fruktade objektet/situationen mer. Eftersom konfrontation kan vara en mycket svår uppgift handlar det oftast om en gradvis exponering. Därför bör fobikerna rangordna de föremål/situationer som skrämmer honom/henne.

Exempel: Rangordningen för en person med ormfobi skulle kunna vara följande:

1. Läsning om ormar
2. Titta på ormar i en bok
3. Röra vid en bild på en orm
4. Titta på/röra vid en konstgjord orm
5. Titta på en levande orm
6. Röra vid ett terrarium med en levande orm inuti
7. Röra vid en orm
8. Plocka upp en orm och hålla den i händerna
9. ...

Mer om rangordning för ormfobibehandling.

När du har skapat din egen rangordning kan du börja med att utsätta dig för det minst skrämmande steget, och därefter försöka kontrollera ångesten. Det är mycket viktigt att stanna i situationen tills ångesten minskar. Även om det tar lång tid (upp till 40 minuter, alltid beroende på vem som konfronterar vad) måste du vänta tills ångesten slutligen försvinner. Efter det kan du gå vidare till nästa steg. (Vissa terapeuter börjar med att konfrontera patienten med det värsta steget först. Det kan också fungera.)

Under konfrontationen kan avslappning och andningsövningar användas.

2. Att handskas med skrämmande tankar

Om du kan komma på tankar som är relaterade till din fobi bör du skriva ner dem och hitta några bra argument mot dem.

Exempel:

Jag kan inte flyga eftersom planet kommer att störta.

=> Jag har flugit många gånger förut och ingenting har hänt. Statistiskt är det säkraste resesättet att flyga.

Kom hela tiden ihåg att ingenting kan drabba dig förutom dina obehagliga skräckkänslor. När du klarat av att övervinna din ångest i en viss situation, påminn dig själv om att du varken dog, tappade kontrollen eller något liknande.

Dock bör du söka proffesionell hjälp om du inte kan handskas med fobin på egen hand. Fråga din läkare om råd i sökandet efter en terapeut.