Förövaren, offret och "den tysta parten" utgör tre roller i den incestuösa familjen. Det är oftast fadern, eller styvfadern, i familjen som är förövaren och en dotter som är offret. Modern är ofta ovetande om den incest som pågår och betecknas därför "den tysta parten" eller "tredje man".

Det händer också att båda föräldrarna är delaktiga men på olika sätt. Några exempel är att den ene är mer aktiv än den andre, förövaren utför sina gärningar medan den andre är ovetande eller tyst samtycker, eller att den andre är närvarande i rummet där övergreppen pågår utan att ingripa.

Situationen för eventuella övriga barn i familjen kan vara att de också är offer, eller att de på annat sätt känner till den pågående incesten. Det är heller inte ovanligt att övriga barn är lika ovetande som många av mödrarna.

En förklaring till att pojkar är underrepresenterade som offer kan vara att offerupplevelsen för pojkar är så skamfylld att de förklarar bort incesten eller förnekar att den någonsin ägt rum. Övergreppen mot pojkar kan även vara fråga om homosexuella övergrepp, vilka är ännu mer tabubelagda än heterosexuella övergrepp. Män har inte heller i samma utsträckning som kvinnor formulerat sig och berättat hur det känns att ha varit utsatt för sexuella övergrepp som barn. Det är troligtvis lättare för flickor att berätta om övergreppen, eftersom det finns andra flickor, som varit offer före dem, som de kan identifiera sig med och som faktiskt har vågat berätta om övergreppen.

Ytterligare en skillnad mellan pojkar och flickor är att medan flickor oftare utsätts för sexuella övergrepp av någon närstående, utsätts pojkar i större utsträckning av någon icke närstående. Med tanke på hur dagens situation ser ut, där allt fler barn växer upp utan kontakt med en fadersgestalt, kan man tänka sig att många ungdoms- och idrottsledare blir ställföreträdande fäder. Därför kan de övergrepp där ledaren är förövare ändå till sin karaktär ses som incest, sedan kravet på blodsband har upphört och ersatts med att offret är i en beroenderelation till förövaren. Övergreppen i hemmen har dock en tendens att återkomma oftare och har en mer avancerad karaktär.

Man kan säga att det finns tre typer av mammor, eller "tysta parter":

1. Den som inte vet, men när de får vetskap om övergreppen står på barnets sida.
2. De som inte vet, och när de får vetskap om övergreppen inte orkar stå på barnets sida och riskera sin egen och familjens sociala och ekonomiska trygghet; lojaliteten till mannen är starkare än lojaliteten till barnet.
3. De som hela tiden vet vad som pågår, men ändå inte står på barnets sida.

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att barn utsätts för incest i alla typer av samhällen, socialgrupper och familjer. Att incest förekommer i olika sammanhang behöver dock inte innebära att det är lika vanligt förkommande i alla sammanhang. En viss försiktighet vid tolkningar inom detta område krävs för att undvika generaliseringar. Att de flesta kända övergreppen sker i så kallade multiproblemfamiljer med arbetslöshet, dålig ekonomi, missbruk och kriminalitet betyder inte automatiskt att övergreppen alltid är vanligast där, utan kanske endast att det är vanligare att det upptäcks i dessa familjer.