De flesta människor med psykiska problem eller psykisk sjukdom söker inte professionell hjälp. Även om de psykiska problemen försämrar livskvalitéten betydande (familjeliv, förhållanden, utbildning och arbete kan påverkas av psykisk ohälsa) undviker människor att söka hjälp. Många psykiskt sjuka människor är rädda för mediciner och terapeutisk behandling.

Det finns många olika metoder till självhjälp, vilka kan vara till stor användning för patienten! Men i de flesta sjukdomsfall kommer detta inte att lösa klientens problem.

Den naturliga utvecklingen av de flesta psykiska sjukdomar visar på olika sjukdomsfaser där patienten vid vissa tidpunkter mår bättre eller lättare anpassar sig till den omgivande miljön. Vissa depressiva sjukdomar har återkommande sjukdomsfaser (bipolär sjukdom, återkommande depressiv sjukdom, schizoaffektiv sjukdom).

De flesta sjukdomar har med biologisk sårbarhet att göra, men påverkas också starkt av den stress som individen utsätts för i den omgivande miljön. Människor med psykiska problem hoppas ofta på att deras psykiska problem ska lösas och att den psykiska ohälsan ska förbättras vid en yttre förändring som att t ex byta arbete. För vissa individer kan en yttre förändring vara en lösning.

De flesta sjukdomar (särskilt ångestsjukdomar) försämras dock om hjälp inte sökes, eftersom man har svårt att klara hanteringen av akuta sjukdomsförsämringar på egen hand. Individer med ångestproblematik har ett undvikande beteende och håller sig borta från de situationer som framkallar ångestsymtom. Med tiden begränsar man allt fler områden i livet och livskvalitéten reduceras därmed också kraftigt. Rädslan för att få en ny ångestattack kan också vara orsak till hög stress.

Vissa individer använder illegala droger, sömntabletter (benzodiazepiner) eller alkohol för att minska ångesten snabbt. Detta kan upplevas som ett stöd under en kortare period, men i längden förvärras problemen. Dessa kortsiktiga lösningar kan orsaka svåra missbruksproblem.