Att säga ja när man menar nej

Vad driver mig till hetsätning trots att jag inte vill?
Jag har varit hetsätare i många år, men nu har jag bestämt mig för att sluta. Det har gått väldigt bra i nästan två veckor. Men nu sitter jag här på kvällen och känner mig äcklig och ledsen.

Det hela började klockan tre idag. Tills dess hade jag arbetat och det gick bra. Samtidigt som jag kom hem, kom Peter hem till mig på fika, en kille som har varit min arbetskamrat tidigare. Jag känner honom inte särskilt bra, och han stannade i en och en halv timme. Jag tyckte det var ett ytterst menlöst besök, då jag inte tycker att jag får ut något av att prata med honom. Jag vet inte om jag känner på mig att Peter är intresserad av mig, men jag är inte ett dugg intresserad av honom.

Sedan åkte jag till min mamma. Hon är nyopererad och har gått hemma länge utan att kunna arbeta. Det tycker hon är tråkigt och deprimerande. Jag blev vansinnigt hungrig hos henne och åt keso och youghurt. På kvällen hade jag ett möte inne i stan med en annan kille som heter Janne. Vi skulle träffas på Filmstaden. Jag kände mig väldigt rastlös och orolig i kroppen och den här starka känslan som gnager när jag vill ha godis, kom envist som synden. Jag försökte lägga mig ner och slappna av, men det gick inte. Kanske var det för att mamma satt där.

Jag sa till mamma att jag lika gärna kunde åka in till stan tidigare och titta i affärer. Jag visste med mig själv att den här gången skulle jag inte kunna hejda mitt frosseri. Alla kloka tankar var som bortblåsta. Jag sa hej då till mamma och åkte. På vägen kunde jag antingen åka in till stan, eller gå in i affären. Där inhandlade jag en kex-nougat, ett paket Maryland cookies, ett halvt kilo smågodis, främst choklad, och mycket mer. Detta åt jag hela vägen in till stan och mådde illa på slutet och kände mig ledsen och ville inte alls träffa Janne. (Både Janne och Peter är bara kompisar till mig och jag är inte intresserad av dem som pojkvänner.) Som sagt, efter att allt var slut fick jag en lugn känsla. Jag kom ungefär en halvtimme för tidigt till Filmstaden och förvånansvärt nog köpte jag inget, där jag annars utan problem hade kunnat proppa i mig lite till.

Janne kom inte. Eller rättare sagt, jag väntade bara till kvart över, sedan gick jag. (Janne ringde precis, och han hade stått på andra sidan. Vi hade gått om varandra, men ingen skada skedd. Vi ska göra ett nytt försök nästa vecka.) På hemvägen tänkte jag på att jag skulle köpa min favoritsallad, men det blev två dubbelburgare istället.

Min fråga till dig är: Varför just idag? Min situation var ju densamma som igår, när jag inte hetsåt. Så det måste ha varit något annat som har spelat in.

Jag tänker kämpa den här gången och inte ge upp!

Svar:

Det finns en regel vid hetsätning som säger att om du säger ja, när du menar nej, så kommer du att hetsäta. Du satt i en och en halv timme och pratade med Peter, trots att du tyckte att besöket var menlöst och att du inte tyckte att du fick ut något av det. Kanske har du skuldkänslor också, för att du inte gillar honom när du känner att han gillar dig.

Jag tror att du är en person som försöker vara glad och trevlig och snäll mot alla människor. Det innebär att du antagligen trycker ner känslor som du inte tycker är passande. Vad jag tror att du kände idag var att du ville be Peter gå omedelbart, men att du inte tyckte att du kunde göra det. Kanske var du omedvetet arg över att vara tvingad till ett umgänge som du upplevde som meningslöst. Jag tror också att du tyckte att det var tråkigt att vara hemma hos mamma, när hon var sjuk och deprimerad, men att du inte ville erkänna det för dig själv. Antagligen var du arg och besviken när du stod på Filmstaden och väntade på Janne som aldrig kom. Om du ska komma till rätta med din hetsätning, är det nödvändigt att du börjar känna och erkänna dina verkliga känslor och ta konsekvenserna av dem. Det behöver inte betyda att du är ovänlig mot din omgivning men att du lär dig säga ifrån på ett vänligt sätt.

Varför ska du umgås med Peter, om du inte trivs tillsammans med honom. Ge istället honom chansen att träffa en annan flicka.

Man missar lätt varandra, när man ska träffas på stan. Det kanske finns någon säkrare mötesplats nästa gång du vill stämma träff med någon?

Ifråga om din relation till din mamma: Hur du än kommer fram till att du ska förhålla dig till din mamma, är det viktigt att du inom dig erkänner och accepterar dina verkliga känslor inför henne.

Se även Att tacka ja och sedan ändra sig