Källor och referenser för: Att säga ja när man menar nej

Fråga:

Jag har varit hetsätare i många år, men nu har jag bestämt mig för att sluta. Det har gått väldigt bra i nästan två veckor. Men nu sitter jag här på kvällen och känner mig äcklig och ledsen.

Det hela började klockan tre idag. Tills dess hade jag arbetat och det gick bra. Samtidigt som jag kom hem, kom Peter hem till mig på fika, en kille som har varit min arbetskamrat tidigare. Jag känner honom inte särskilt bra, och han stannade i en och en halv timme. Jag tyckte det var ett ytterst menlöst besök, då jag inte tycker att jag får ut något av att prata med honom. Jag vet inte om jag känner på mig att Peter är intresserad av mig, men jag är inte ett dugg intresserad av honom.

Sedan åkte jag till min mamma. Hon är nyopererad och har gått hemma länge utan att kunna arbeta. Det tycker hon är tråkigt och deprimerande. Jag blev vansinnigt hungrig hos henne och åt keso och youghurt. På kvällen hade jag ett möte inne i stan med en annan kille som heter Janne. Vi skulle träffas på Filmstaden. Jag kände mig väldigt rastlös och orolig i kroppen och den här starka känslan som gnager när jag vill ha godis, kom envist som synden. Jag försökte lägga mig ner och slappna av, men det gick inte. Kanske var det för att mamma satt där.

Jag sa till mamma att jag lika gärna kunde åka in till stan tidigare och titta i affärer. Jag visste med mig själv att den här gången skulle jag inte kunna hejda mitt frosseri. Alla kloka tankar var som bortblåsta. Jag sa hej då till mamma och åkte. På vägen kunde jag antingen åka in till stan, eller gå in i affären. Där inhandlade jag en kex-nougat, ett paket Maryland cookies, ett halvt kilo smågodis, främst choklad, och mycket mer. Detta åt jag hela vägen in till stan och mådde illa på slutet och kände mig ledsen och ville inte alls träffa Janne. (Både Janne och Peter är bara kompisar till mig och jag är inte intresserad av dem som pojkvänner.) Som sagt, efter att allt var slut fick jag en lugn känsla. Jag kom ungefär en halvtimme för tidigt till Filmstaden och förvånansvärt nog köpte jag inget, där jag annars utan problem hade kunnat proppa i mig lite till.

Janne kom inte. Eller rättare sagt, jag väntade bara till kvart över, sedan gick jag. (Janne ringde precis, och han hade stått på andra sidan. Vi hade gått om varandra, men ingen skada skedd. Vi ska göra ett nytt försök nästa vecka.) På hemvägen tänkte jag på att jag skulle köpa min favoritsallad, men det blev två dubbelburgare istället.

Min fråga till dig är: Varför just idag? Min situation var ju densamma som igår, när jag inte hetsåt. Så det måste ha varit något annat som har spelat in.

Jag tänker kämpa den här gången och inte ge upp!

Källor, referenser:

1. Den personliga erfarenheten för Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, examinerad lärare i psykoterapi, examinerad alkoholterapeut.