Tydligen är det så att du inte går upp i vikt på detta sätt vid varje semester. Du skriver ju ”nästan varje gång”. Tänk efter vad det är som skiljer sig de semestrar då du inte gått upp i vikt. Försök att förstå vad det var vid de semestrarna som gjorde att det gick bättre då.

Kanske behöver du tänka om när du planerar dina semestrar och avstå från den typ av semester som du har svårast att klara av. Mina patienters erfarenhet brukar vara att båtsemestrar och stugsemestrar är svåra ur viktsynpunkt. Vid en båtsemester sitter man stilla mycket, och vid en stugsemester blir det också ofta mycket stillasittande och kaffepauser med grannarna och några regniga innedagar, då man inte har något annat att göra än att äta.

För semestrar gäller samma sak som hemma, att man bäst klarar vikten om man organiserar sin miljö utan lätt tillgång till onödig mat. Om du måste ta semestern i en stuga, så organisera ändå stuglivet på det sätt som passar dig. Ät bara vid fasta måltider. Ta bort maten från bordet när måltiden är slut. Ha ingen mellanmålsmat lätt tillgänglig. Var extra noga med att välja mat som passar dig, alltså mycket grönsaker och lite fett.

De semestrar som mina patienter brukar klara bäst är resor som är speciellt organiserade för viktminskning. En del hälsohem har ibland s. k. temaveckor för viktminskning. Viktigt är att semestern är inriktad på något annat än mat, alltså en semester där det händer mycket och man får uppleva mycket och där de viktigaste händelserna inte blir måltiderna.

Bufféfrukost på hotell är ofta katastrofala tillställningar, där personer med viktproblem på en enda måltid kan äta mer än de behöver äta på hela dagen. Om man vet med sig att man har svårt att klara av hotellfrukostar, kan det vara en bra idé att inte gå ner till frukosten alls, utan istället äta frukt på hotellrummet.

En salladstallrik istället för den vanliga lunchmaten går oftast att ordna på restauranger nästan var som helst i världen. Någon måltid om dagen kan man byta ut mot melon, jordgubbar eller dylikt.

Helpension kan vara en ännu värre katastrof, om man bor på ett ställe där maten inte är planerad för människor med viktproblem. Bufféservering kan vara på gott och ont. För en del människor innebär det en oemotståndlig frestelse att äta alldeles för mycket. För andra är bufféserveringar bra, därför att man kan välja att äta ur de skålar som innehåller sallad och grönsaker och kan alltså ge sig själv en måltid som på en gång är god och tillfredställande och ändå inte innebär att man går upp i vikt.

Om maten inte ingår i priset för resan, utan du äter på restaurang, så kan du beställa den mat du vill ha. Även om det inte finns smalmat på matsedeln, brukar det alltid gå att ordna något som passar i en bra diet.

Vid skidsemestrar brukar man ofta bo i stuga, och det brukar bli mycket smörgås, både i stugan och som matsäck med på skidturen. Smörgås är lika olämplig mat på semestern som hemma. Lösningen är planering. Ta inte semester från goda smala matvanor, bara för att du åker bort. Planera ditt ätande efter samma principer som när du är hemma. En del människor tycker att när de har motionerat hårt, kan de sedan äta så mycket de vill med gott samvete. De överskattar den ökning av kaloribehovet, som följer av motionerandet. I själva verket innebär även en lång och hård skidtur ofta inte att man behöver mer än 500 eller 1 000 kcal (kalorier) extra.

Om du har gått upp fyra kilo, så innebär det att du har ätit 28 000 kcal för mycket under semesterveckan. Det är lätt gjort, om man tillåter sig att äta snask, kaffebröd och smörgås.

Se också till att du har någonting att göra. Jag ska berätta en sann historia: En av mina patienter åkte på två veckors stugsemester. Som vanligt bad jag henne skriva en matdagbok, där hon antecknade allt hon åt. När hon kom tillbaka från semestern, hade hon med sig två dagboksblad, ett från första veckan och ett från andra veckan. Första veckans dagbok såg mycket fin ut, men andra veckans var katastrofalt dålig ur matsynpunkt. Jag tänkte att det måste ha hänt något väldigt tråkigt i familjen mitt i semestern, som gjorde att hon började äta, så jag frågade henne vad det var som hade hänt. Hon svarade: ”Garnet till min stickning tog slut!”