Kortfattat sägs det av personerna som har "uppfunnit" sexterapin att man kan anta att personer som har sexuella problem är mer upptagna av sina egna sexuella beteenden och därmed är mindre uppmärksamma på sina sexuella känslor. Detta beteende kallas för "spectatoring", att personen liksom ser sig själv utifrån. Människor går in i denna "spectatoring"-roll när de känner sig oroliga och osäkra på saker som rör det sexuella området, som "om hon ändå kunde njuta av det", "förra gången kom hon inte heller" etc. Dessa tankar är ofta inte så upphetsande och skapar förväntningar och krav på att ha sex. I sexterapi försöker man kontrollera dessa tankar. När det uppkommer smärta i vaginan och vid erektionsproblem under samlaget leder det oftast till att det blir ett avbrutet samlag.

Ett mål med sexterapi är att lära personen att njuta av att ha sex, utan upphetsningsproblem och utan negativa tankar.

Sexterapi fungerar kanske inte alltid. Det kan finnas specifika problem som behöver särskild hjälp och terapi. Ex: relationsproblem mellan parterna kan avhjälpas med relationsterapi. Ett mål med sexterapi är även att få bort pressande krav på att man måste ha sex, att lära känna sin egen och partnerns kropp, vad man gillar och hur de båda parterna vill ha det under sexakten.