Gunborg Palme har utvecklat en behandlingsmetod för patienter med ätstörningar som bygger på en kombination av två olika teorier utvecklade av Hilde Bruch respektive Frederick Perls. Grunden för denna behandlingsmetod är patientens egna tankar, känslor, behov och upplevelser, inte terapeutens tolkningar. Terapeuten ber patienten att koncentrera sig på sitt inre och känna efter hur det känns. När patienten berättar om olika känslor och upplevelser, uppmanar terapeuten patienten att koncentrera sig på och kontakta de olika känslorna och förnimmelserna. Med denna ökade medvetenhet om sina inre processer får patienten verktyg att hantera sitt ätande, sina känslor och sitt liv.

Efter behandlingen tar patienten ansvar för sina handlingar och kan välja att överäta eller att låta bli. Patienten kan inte skylla ifrån sig. Terapeuten hjälper patienterna att bli medveten om hur de strukturerar sin upplevelse av verkligheten och kan också visa på alternativ. Patienterna tröstäter inte därför att de hade en olycklig barndom, utan för att deras känslor och fysiska förnimmelser befinner sig i en förvirrande röra.

Före terapin har de inte haft verktyg att kunna ta ansvar och reda upp i sitt inre. Efter terapin accepterar patienten sina ångestkänslor och vill inte längre droga sig med mat eller svält för att slippa känna det han känner. Ångesten är en naturlig del av individens anpassning i tillvaron. Den behöver inte ätas bort, utan kan upplevas och förstås. Den innehåller information som är viktig för individens fortsatta utveckling. Matmissbrukarna försöker undvika psykisk smärta till varje pris. Till sin hjälp har de överätandet eller svälten, snabba och effektiva ångestdämpande droger, men med biverkningar.