Om föräldrarna/vårdarna tvingar barnet att äta, hjälper de inte barnet att bli medvetet om sin verkliga hunger och mättnad. Barnet får inte hjälp att lära känna sina äkta fysiska förnimmelser i förhållandet till maten. Detta är en bidragande orsak till att man senare får ätstörningar. Ju tidigare man lärt sig att uppleva fel, desto djupare rotade blir de felaktiga mönstren. Men varje gång som man ger sig tid att känna efter om man verkligen är hungrig eller mätt, tar man ett steg mot att lära sig att känna igen sin äkta hunger och mättnad.

Hur skall jag då hantera ett barn som matvägrar?