Självhjälp är troligen den viktigaste typen av vård som finns för människor med problem.

De flesta mentala störningar påverkar människors förmåga att handskas med livets svårigheter. Det har dock visat sig att vissa människor kan bevara sin mentala hälsa bättre, genom att utveckla en förmåga att hantera påfrestningar och stress. Inom psykologin kallar man dessa förmågor för "coping-strategier".

Man har funnit att copingstrategier ofta är kopplade till individuella tidigare livserfarenheter, och det är därför svårt att lära sig nya. Till exempel har aldrig försök att lära människor nya copingstrategier lett till ett minskat antal mentalsjuka i en population.

Det verkar trots detta som om vissa människor kan lära sig att hantera en del av sina problem. Det är då viktigt att de erbjuds hjälp precis efter det att problemet har uppkommit . Ju tidigare desto bättre.

Hjälpen kan till exempel bestå av råd och stöd från människor som har liknande erfarenheter, så kallade "självhjälpsgrupper", med eller utan övervakning av professionell terapeut. Självhjälpsgrupper har visat sig fungera vid svår sorg, ätstörningar, post-traumatiskt stressyndrom, för handikappande och vid många mentala störningar. De ger de drabbade ett känslomässigt stöd, samtidigt som de får tillfälle att lära sig nya copingstrategier.

Att läsa självhjälpsböcker kan också vara användbart i många fall.

Självhjälp är ofta det första valet i behandling av en lätt känslomässig störning. Det erbjuds därför ofta av hjälporganisationer och socialtjänsten, såväl som av hälso- och sjukvården.