Beteendeterapi utgår från antagandet att psykiska störningar är "inlärda, icke ändamålsenliga, beteenden". Beteendeterapi grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologin.

Kognitiv terapi fokuserar på hur människor tänker, samt på hur de tolkar upplevelser. Kognitiv terapi försöker hjälpa människor att tänka på ett sätt som är mer ändamålsenligt och mindre sjukdomsframkallande.

Kognitiv Beteendeterapi, KBT, är en kombination av båda dessa terapiformer, och används ofta vid behandling av ätstörningar. Här följer en jämförelse av behandling för ätstörningar med dels Kognitiv Beteendeterapi, och dels Gestaltterapi, då man utgår från patientens egen upplevelse här och nu.

KBT: Äta regelbundet tre till fem gånger per dag.

Gestalt: Äta när man är fysiskt hungrig och sluta äta när man är mätt.

KBT: Försena och efterhand upphöra med kompensatoriskt beteende som t. ex. kräkningar.

Gestalt: Öka medvetenheten om de inre upplevelser som leder till kräkningar. Lära sig att uthärda obehagliga känslor för att uppnå det man vill åstadkomma i livet, till exempel frihet från ätstörningar.

KBT: Undersöka och ändra felaktiga föreställningar om mat, bantning och utseende.

Gestalt: Hitta det individen med sitt vuxna tänkande tycker är rätt när det gäller mat bantning och utseende.

KBT: Lära sig att se samband mellan sina personliga svårigheter och sina sjuka matvanor.

Gestalt: Uppleva och bli medveten om, på ett fysiskt emotionellt plan, hur ångest och stress leder till ett behov av att döva psykisk smärta genom att knarka mat. Få hjälp att bli nyfiken på sina verkliga känslor och vilja utforska dem.

KBT: Identifiera problem och hitta alternativ.

Gestalt: Identifiera problem och hitta de alternativ som individen själv har valt.

KBT: Lära sig att självkänsla består av mer än bara kroppsform.

Gestalt: Hitta sig själv vad gäller känslor, vilja och fysiska förnimmelser, vilket leder till en djupt känd självkänsla.