Det psykiatriska diagnossystemet DSM-IV definierar sängvätning (Enures) så här:

• Personen urinerar vid upprepade tillfällen, avsiktligt eller inte, i sängen eller i kläderna.
• Beteendet inträffar minst två gånger i veckan under minst en tremånadersperiod, eller så ger beteendet ett kliniskt signifikant lidande eller en försämrad funktion av studier eller arbete, och/eller socialt eller i andra viktiga avseenden.
• Personens ålder är minst fem år (eller i motsvarande utvecklingsnivå)
• Beteendet beror inte enbart på direkta fysiologiska effekter av någon substans (till exempel diuretika) eller av någon somatisk sjukdom eller skada (till exempel diabetes, "spina bifida" eller epilepsi).

Det är viktigt att ta reda på om beteendet är ofrivilligt eller (mkt. osannolikt) frivilligt. De flesta barn med diagnosen enures kissar bara ner sig nattetid. Om beteendet har funnits med sedan barnets födelse, primär enures, beror det förmodligen på något organiskt fel (urogenitalt eller hormoniellt). Sekundär enures innebär att det olämpliga urinerandet startat efter fem års ålder. Sängvätning kan vara ärftligt. Forskare tror att den genetiska länken är kromosom 15. Om en förälder lider av enures är det 40% chans att också barnet drabbas.

Sju procent av alla pojkar och tre procent av alla flickor med åldern fem år uppfyller de diagnostiska kriterierna för enures. I tioårsåldern är motsvarande siffror för pojkar omkring tre procent, och i 18-årsåldern ligger siffran på en procent. Diagnosen blir alltså ovanligare ju högre upp i åldrarna man kommer.

När man ska behandla enures är det först av allt viktigt att man utesluter fysiska sjukdomar såsom de tidigare nämnda. Även vissa sömnstörningar kan vara orsaken till sängvätning.

Eventuella psykologiska eller psykiatriska orsaker bakom problemet bör noggrant diagnostiseras av en specialist. Skam eller ångest i sociala sammanhang är ett vanligt följdproblem, vilket ofta gör det svårt att prata om problemet.

Det är svårt att räkna upp alla möjliga psykologiska orsaker som kan orsaka enures. Våld eller annan vanvård av barn, till exempel sexuellt utnyttjande eller kronisk stress på grund av familjeproblem, är vanliga orsaker. Vissa barn känner ansvar inför familjens problem. Detta kan orsaka posttraumatiskt stressyndrom. Senare i livet kan svår stress eller någon annan uppslitande händelse återuppväcka problemen.

Man bör dock vara mycket försiktig med att själv anta någon av dessa orsaker. Om er son vill ha en utredning gjord bör han söka sig till en specialist på ämnet. Till att börja med bör han dock alltså utesluta eventuella fysiska problem.

Behandlingen innefattar vanligtvis psykologisk hjälp med att förhålla sig till problemet och att titta på vad som orsakar det. Ibland kan även medicinering vara ett stöd.


http://www.urologychannel.com/pediatric/enuresis.shtml Pediatric Urology channel