Om du befinner dig i en nödsituation i hemmet, då du behöver kunna handskas med en schizofren anhörigs vanföreställningar och hallucinationer, bör du först och främst inte drabbas av panik. Försök istället vara lugn och flexibel, undvik att skrika och slåss och försök lyssna noggrant på din anhörig. Försök sedan att göra som följer:

Försök att inte säga saker som: "du är helt galen" eller "detta är verklig galenskap" eller "du behöver en hjärnskrynklare". försök inte tvunget att förändra honom/henne (du gör bara din anhörig mer ängslig).

Du ska å andra sidan inte säga saker som "du har rätt" eller "jag kan se det" om du inte menar det eller saker som: "jag också", bara för att göra honom/henne nöjd. Skämta heller inte om hans/hennes upplevelser och förnimmelser, förminska dem inte. Skratta inte och var heller inte aggressiv eller arg.

Lyssna på honom/henne och ge din totala uppmärksamhet, svara sedan att det är mycket svårt för dig att förstå en sådan inre upplevelse. Försök att försiktigt visa på skillnaden mellan vad han/hon tror sig se, höra och känna och den objektiva verkligheten.

Var empatisk och tålmodig och gör ett uppriktigt försök att se saker på hans/hennes sätt. Försök sedan få konversationen att handla om något annat eller påbörja en aktivitet som kräver koncentration och uppmärksamhet inom ett annat område (t ex hjälp med arbete i hemmet, trädgårdsarbete eller att laga mat).

Föreslå att ni ska ringa en läkare/psykiater, psykolog eller socionom och tala med honom/henne om dessa känslor och fråga om hans/hennes åsikt om dem.

Sist men inte minst, få ej panik, alla problem har sin lösning!