Förbud mot reklam och lockande skyltning löser inga problem. Människor kan utvecklas och övervinna svårigheter i livet. De är inga hjälplösa offer. Varför ska inte överviktiga ta ett eget ansvar och sluta skylla orsaken till övervikt hos barn och vuxna på andra?
Svar:
Igår fick jag ytterligare en ny tonårspatient som väger 161 kg.
Det är ett växande samhällsproblem att allt fler människor blir överviktiga och så småningom sjuka av en felaktig kost. Vems är ansvaret, och vad kan man göra? Du skriver att ansvaret ligger hos den enskilda människan, och protesterar mot att jag, framställer matmissbrukarna som hjälplösa inför lockelserna.
Vill du även tillämpa detta synsätt ifråga om barn. Vill du att barnen skall kunna ta eget ansvar att inte äta det som är onyttigt? I dagens samhälle är barn och ungdomar stora delen av tiden i skola, daghem och på annat sätt ute i samhället. Borde inte samhället då erbjuda en miljö som hjälper dem att lära sig äta nyttigt och få bra matvanor? Föräldrarna kan erbjuda en bra miljö hemma, men det hjälper inte om miljön utanför hemmet lockar med godis och skräpmat.
Som psykoterapeut delar jag självklart din övertygelse att människan kan utvecklas genom att möta och övervinna svårigheter i livet. Men trots det kommer hundratusentals barn att bli feta och sjuka om vi inte gör något för att hjälpa dem. Jag är förtvivlad över att samhället massproducerar nya överviktspatienter.
Även för många vuxna är matmissbruk och
sockerberoende ett stort problem. Det är lätt att bara skjuta
över ansvaret på dem själva. Men den
samhällsmiljö vi erbjuder, med lätt tillgång till
godis och frestande skräpmat, gör det mycket svårt
för dessa människor. Det rör sig inte om enstaka personer,
övervikt är en folksjukdom, och samhället är
medskyldigt när man så lockande försöker få dem
att köpa godis och skräpmat. Typiskt för personligheten hos
människor som utvecklar övervikt är att de är mera
stimulusberoende, och har svårare att stå emot intryck
utifrån. Man kan inte bara säg att det är deras eget fel,
man behöver förstå deras speciella problematik och ordna
samhället så att man inte genom okunnighet stjälper dem.
När det gäller rökning har vi kunnat minska drastiskt
på nikotinets skadeverkningar genom en restriktiv politik. Det
ansågs omöjligt med förbud mot alkohol- och tobaksreklam
för några decennier sedan.
Vi vill ha ett samhälle där alla får göra vad de vill bara det inte skadar någon annan, men här blir faktiskt barn och vuxna skadade för livet. Det kan inte vara rätt att utnyttja människors svagheter när skadeverkningarna är så katastrofala.