Försvarsmekanismer
Författare:
Anton Åhrén, psykologstudent, Umeå universitet, handledare Gunborg Palme, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi.
Första versionen: 16 mar 2004.
Senast ändrad: 08 apr 2007.
Fråga:
Vilka olika försvarsmekanismer finns det och hur fungerar de?
Svar:
Hantering av påfrestningar
Människan använder sig av försvarsmekanismer då inre eller yttre påfrestningar blir för stora. Det är automatiska processer som gör att vi inte känner eller tar in mer än vad vi kan hantera för stunden. Då trycket blir för stort och vi inte kan hantera känslan eller situationen vi står inför, rycker försvaren in och skyddar oss. Försvaren rangordnas från högt funktionella, där vi har fri tillgång till känslor och tankar samt konsekvenserna av försvaren, till primitiv nivå, där känslor och tankar och konsekvenserna blockeras helt. Även ett primitivt försvar kan vara funktionellt utifrån den rådande situationen. Alla människor använder sig av försvarsmekanismer. Det som skiljer oss åt är vilken typ av försvar vi använder samt hur stor repertoar av försvar vi använder oss av. Att bara använda sig av ett specifikt försvar i alla lägen är inte funktionellt. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla försvar fyller en funktion (skydda oss) men det är mer eller mindre funktionella.
De olika försvaren listas nedan från högt funktionell nivå ner till de mest primitiva försvaren.
Hög adaptiv nivå (På denna nivå hanteras påfrestningar på ett mycket väl
fungerade sätt, man har fri tillgång till sina tankar och känslor.)
- Antecipation (Att i förväg kunna föreställa sig vad framtida händelser kommer att innebära praktiskt och känslomässigt. Individen kan överväga olika alternativa beteenden och se vilka konsekvenser dessa kommer att få.)
- Anknytning (Att ta hjälp av andra, för att få stöd eller hjälp.)
- Altruism (Hanterar påfrestningar genom att hjälpa andra.)
- Humor (Väljer att fokusera på det komiska i situationen.)
- Rättframhet (Uttryck sin känsla eller tanke direkt på ett passande sätt.)
- Självreflektion (Individen överväger och tänker utifrån sina tankar, känslor, motiv och beteenden för att sedan kunna handla lämpligt.)
- Sublimering (Att göra om påfrestningar till ett socialt accepterat beteende tex. börja med boxning för att få utlopp för sin aggressivitet.)
- Undertryckande (Att avsiktligt undvika att tänka på det oönskade.)
Hämningsnivå (Skrämmande tankar, känslor, minnen, önskningar eller rädslor hålls utanför medvetandet.)
- Förskjutning (Att förflytta sin känsla gentemot ett objekt till ett annat
substitut objekt, istället för att t.ex. bli arg på sig själv när man slår
tån i bordet förskjuter man ilskan till bordet.)
- Dissociation (Tankar, känslor, perception eller minnen som i vanliga fall
fungerar väl sätts ur spel.)
- Intellektualisering (Undviker plågsamma saker genom att generalisera och/eller
behandla det på en abstrakt nivå.)
- Affektisolering (Individen håller isär det kognitiva och känslomässiga
i tankarna. Den affektiva aspekten går förlorad, t.ex. känslorna vid ett sexuellt
övergrepp medan de kognitiva delarna är kvar, kan beskriva händelsen i detalj.)
- Reaktionsbildning (Individen hanterar förbjudna tankar och känslor genom att göra tvärt om. T.ex. en person som är homosexuell,
men som inte klarar av att erkänna det, blir en häftig debattör för att homosexualitet
är sjukligt och borde förbjudas.)
- Bortträngning (Obehag trängs undan från medvetandet. Den känslomässiga
komponenten kan finnas kvar utan den tillhörande tanken.)
- Annullering (Använder sig av ordbruk eller beteenden som slätar över störande
tankar, känslor eller handlingar.)
Lätt verklighetsförvrängning (För att skydda självkänslan förvränger personen
verkligheten.)
- Nedvärdering (Tillskriver sig själv eller andra överdrivet negativa egenskaper.)
- Idealisering (Upphöjer och tillskriver andra överdrivet positiva egenskaper.) Mera
- Omnipotens (Överskattar sig själv och tror sig ha speciella gåvor som gör
dem överlägsna andra.)
Förnekandenivå (Personen håller oönskade saker utanför
medvetandet.)
- Förnekande (Saker som är helt uppenbara för omgivningen förnekas.)
- Projektion (Förbjudna tankar, känslor och impulser tillskrivs någon annan,
t.ex. istället för att hantera sin egen depression säger man till någon annan
att du är nedstämd och borde söka hjälp för din depression)
- Rationalisering (De verkliga orsakerna till problemet är för jobbiga att
ta in så de görs om, t.ex. en kuggad tenta beror på yttre omständigheter såsom
buller eller en förkylning.)
Uttalad verklighetsförvrängning (Personen utrycker sina omskrivningar av
verkligheten.)
- Autistiska fantasier (Att använda sig av dagdrömmar för att fly från det
verkliga problemet.)
- Projektiv identifikation (Som projektion, se ovan, men här identifierar
mottagaren sig med det mentala materialet som förs över. Mottagaren börjar
t.ex. att uppleva sig själv som nedstämd och deprimerad.)
- Splitting (Individen kan inte hysa två motstridiga känslor samtidigt. Hon
delar upp allt i svart eller vitt, däremellan finns inga nyanser. Det gör
att personen uppfattar sig själv och andra endera som fantastiska eller värdelösa
osv. Mellan dessa motpoler sker det en växling beroende på vilken känsla personen
hyser för tillfället.)
Agerandenivå (Personen agerar eller låter bli att agera
ut påfrestningar.)
- Utagerande (Istället för att hantera problemen på ett funktionellt sätt
ageras de ut genom handlingar, t.ex. genom våld.)
- Apatisk inåtvändhet (Påfrestningarna är så stora att kroppen stänger av
ett flertal funktioner, bl.a. reagerar inte individen på yttre stimulus. Tillståndet
kan liknas med att gå i dvala.)
- Hjälpavvisande klagomål (Individen beklagar sig och säger sig vilja ha
hjälp men när hjälpen kommer avvisas den.)
- Passiv aggressivitet (Att på ett otydligt sätt uttrycka sin aggressivitet
gentemot andra, ofta finns en tillmötesgående fasad.)
Psykotisk nivå ( Personen mister i stort sätt all kontakt
med yttre verkligenheten.)
- Projektioner på vanföreställningsnivå (Personen tillskriver andra tankar,
känslor och impulser som inte är verklighetsförankrade.)
- Psykotiskt förnekande (En grövre form av förnekande, kontakten med verkligheten
är helt eller nästan borta.)
- Psykotisk verklighetsförvrängning (Att uppfatta verkligheten på ett sätt
som inte omgivningen tolkar den. Individer som använder detta försvar gör
om verkligheten för att kunna klara av smärtan.)
Ytterligare information
Källor, referenser
Mera svar på frågor om psykologi och psykisk hälsa: Web4Health.