Vanligtvis finns det inga invändningar när det gäller bilkörning i samband med en längre tids behandling med psykiatriska läkemedel. Däremot finns det en rad (egentligen ganska självklara) aspekter att ta hänsyn till:

I den akuta fasen av en psykisk sjukdom ska patienten inte köra bil (eller andra fordon). Detta gäller framförallt vid s.k. akuta psykoser, d.v.s. alla sjukdomar med förändringar i verklighetsuppfattning. När de svåra akuta psykotiska symptomen har klingat av är det möjligt att patienten kan köra bil igen, om det inte längre förekommer vanföreställningar. En förutsättning för att återuppta bilkörningen är att den har godkänts av en läkare, som kan göra en bedömning av patientens tillförlitlighet och förmåga att regelbundet ta sin medicin.

Psykofarmaka kan vid insättningen ha en del biverkningar och därför bör man inte köra bil vid behandlingens början. Det gäller framförallt för mediciner med lugnande effekter (bensodiazepiner, neuroleptika och vissa antidepressiva läkemedel som t ex Mirtazapin). Det är något som behandlande läkare vanligtvis informerar om och det finns även information i medicinernas bipacksedel.

Man bör alltid rådgöra med sin läkare, som kan göra en bedömning i varje enskilt fall.

Mer information finns på Vägverkets hemsida: Trafikmedicin.