Vid bulimia nervosa svälter patienten och kräks kanske dessutom. Det gör att kroppen blir utsvulten och kräver mat. Det är naturligt att äta mycket om det var länge sedan man fick mat. Både djur och friska människor svarar på svält på det viset. Men bulimikern äter sig inte bara mätt, hon äter långt förbi mättnaden. Och den överviktige hetsätaren vräker i sig mat även om hon inte är utsvulten. Varför gör de så?

En enkel metod att få svar på dessa frågor är att ha kontakt med en hetsätare precis innan hon står i begrepp att börja hetsäta. Hetsätaren drar sig ofta undan då hon känner att en hetsätningsattack är på väg och kommer inte till uppgjorda möten. Först efter attacken inser hon att hon borde ha fått hjälp av en vän eller terapeut att diskutera sina känslor istället för att hetsäta. Om patienten befinner sig på ett behandlingshem är det lättare. Personalen kan finnas till hands och ta hand om patientens känslor.

Hur känner sig en patient som missar sin hetsätningsattack. Jo, som en alkoholist som inte får dricka färdigt eller som en heroinist som inte får tag på narkotika. Hon känner att hon måste få hetsäta och hela hennes list och tankeverksamhet inriktas på att hon måste få tag på sin drog: maten. Att inte få äta i det ögonblicket känns som om hon måste uthärda det outhärdliga.

Om hon inte kommer åt någon nervlugnande mat utan befinner sig hos en terapeut, som är med henne den närmaste timmen, kommer det fram en massa känslor: raseri, besvikelse, skam, skuld, hopplöshet, förtvivlan, hungerkänslor, olust. Om terapeuten lyssnar, låter henne känna igenom alla sina känslor och stöttar henne att komma vidare lär hon sig så småningom att lyssna på sina obehagliga känslor istället för att hetsäta. Om man på detta sätt blir medveten om sina verkliga känslor blir det möjligt att konstruktivt börja arbeta på att lösa sina problem.

Hur lär man sig känna igen sina verkliga känslor?

Även den som inte har någon terapeut att gå till, kan ofta själv lära sig att hantera sitt problem. När tvånget att hetsäta kommer, kan man lägga sig på en säng, blunda och känna efter istället för att äta. Då kan man själv upptäcka de känslor, som egentligen låg bakom driften att hetsäta. Alternativet till att hetsäta är att uthärda sitt känsloliv, att våga känna det man verkligen känner.

Människor med ätstörningar är inte tydligt medvetna om sina hunger- och mättnadskänslor. De misstolkar andra obehagliga känslor som ett behov av att stoppa i sig mat. Eftersom mättnadskänslan inte sätter ett naturligt stopp för måltiden, som hos andra människor, kan de fortsätta att proppa i sig mat tills ångesten har lagt sig. Efter måltiden ökar ångesten igen när de inser att de återigen har handlat fel och svikit sig själva.