Du förstår så bra hur en alkoholist känner och reagerar, när du talar om att skjuta upp, att inte göra något idag. Liksom för en alkoholist, måste även du välja att göra något nu, genast, om du vill åstadkomma resultat.

Din upplevelse av att inte se dig själv som tjock är vanlig hos överviktiga. De har två olika kroppar, dels den kropp de verkligen har, och dels den föreställning de har om sin kropp. Dessa två kroppar kan vara helt olika. Det finns anorektiker, som väger 27 kilo, men upplever sig själv som feta, och det finns utpräglat överviktiga människor som upplever sig själva som smala.

Du undrar om den oro, som du har i hela kroppen, påverkar dina matproblem. Det gör den säkert. När man är orolig är det lätt att droga sig med mat. Det tar tillfälligt bort oron. Det är ändå en djupt felaktig metod att handskas med sin oro. Rätt metod är att försöka känna ordentligt på oron, inte smita från den, och sedan försöka förstå vad det är som oron innebär. På det sättet kan du bli medveten om dina verkliga problem och börja ta itu med att lösa dem och inte som nu bara fly med hjälp av mat.

Att äta eller dricka eller använda narkotika är sätt att undvika att förstå sig själv. Ibland kan förståelsen av sina problem orsaka ångest, och då använder folk missbruk för att undertrycka denna ångest. Detta är dock ingen bra lösning, därför att:

1. Man kan inte lösa ett problem om man undertrycker det.
2. Ett problem som orsakar ångest kommer att ge mindre och mindre ångest ju mer man fördjupar sig i att känna ångesten. Ångesten är alltså något tillfälligt, som så småningom försvinner, men bara om mn accepterar ångesten och tillåter sig att känna djupt in i ångestkänslorna.

Visst kan det vara berikande att läsa böcker, men det verkar som om du även använder böcker som ett

skydd mot att konfronteras med dina egna känslor och problem.

Att bli fri i själen och att gå ner i vikt hänger ihop. En människa som flyr från sina känslor och livets svårigheter och problem blir aldrig fri. Korta stunder kan hon lyckas glömma sin förtvivlan, men den finns ändå alltid där. Bara genom att konfronteras med plågsamma känslor och sina verkliga problem kan man få kraft och kunskaper så att man kan börja ta itu med sitt verkliga liv. Först därefter kommer känslan av lycka och frihet.

När du bestämmer dig för att verkligen uppleva och känna på din inre oro, kommer du att upptäcka att oron inte var så farlig som du trodde. Det är först när man verkligen tränger in i och förbehållslöst känner sina egna känslor, även de svåra och obehagliga, som man får perspektiv på livet och hittar nya utvägar som leder till ett nytt, bättre sätt att leva.