Fråga:
Varför flyr jag istället för att ta itu med mina problem?
Jag förstår nu hur svårt det måste vara att arbeta med narkomaner och alkoholister, att få dem från sitt missbruk. Inte idag, kanske i morgon eller nästa vecka, men det blir helt säkert någon gång och snart. Det är tankar som måste finnas hos missbrukare. Långsamt har det gått upp för mig att jag är en av dem, fast i mitt matmissbruk. Jag tror att jag den här gången ska lyckas befria mig från mitt missbruk. Jag vet ju att jag måste lyckas för att mitt liv ska kunna fortsätta.
Och om jag skall vara riktigt ärligt, så börjar jag att fundera på om det inte är så att jag inte ser mig som tjock. Jag känner det helt klart, bilringar osv. Men på någotvis undrar jag om jag inte tror att jag inte är tjock. Det känns så underligt att jag inte kan klara den här situationen. Jag har ändå insikt. Jag har viljan och jag vet att jag måste för min skull. Men ändå. Jag skjuter på andra saker också. Jag skjuter på allt och låter bara tiden gå.
Jag undrar om min oro, som jag har i hela kroppen, påverkar det här?!
Jag kan inte känna mig fri, jag har alltid något som gnager i mig, jag blir som förlamad. Det är mitt arbete som till stor del äter upp mig. Jag har inga sinnen kvar känns det som. Jag har en bild framför mig såsom jag tror att jag vill leva. Och så flyr jag i drömmar. Jag lyckades läsa två böcker nu i helgen och det som skrämmer mig är att jag får en känsla av att det skulle räcka med att jag hade böcker att fly in i, så kunde jag leva genom dem. Jag lever mig totalt in i världen i boken och vill inte vara utanför.
Jag har funderat en hel del, och som jag känner det just nu, så är det viktigaste (Nej, det är inget flyktförsök för att slippa gå ned i vikt) att bli fri i själen. Jag vill känna mig stark. Jag både har och inte har självförtroende. Det känns svårt.
Jag ville skriva ner lite om mina tankar till dig och jag hoppas att du kunnat läsa och förstå vad jag skrivit. Jag undrar om du kan svara mig om min oro och hur den äter av mig, jag vill så gärna bli en fri människa.
Svar:
Du förstår så bra hur en alkoholist känner och reagerar, när du talar om att skjuta upp, att inte göra något idag. Liksom för en alkoholist, måste även du välja att göra något nu, genast, om du vill åstadkomma resultat.
Din upplevelse av att inte se dig själv som tjock är vanlig hos överviktiga. De har två olika kroppar, dels den kropp de verkligen har, och dels den föreställning de har om sin kropp. Dessa två kroppar kan vara helt olika. Det finns anorektiker, som väger 27 kilo, men upplever sig själv som feta, och det finns utpräglat överviktiga människor som upplever sig själva som smala.
Du undrar om den oro, som du har i hela kroppen, påverkar dina matproblem. Det gör den säkert. När man är orolig är det lätt att droga sig med mat. Det tar tillfälligt bort oron. Det är ändå en djupt felaktig metod att handskas med sin oro. Rätt metod är att försöka känna ordentligt på oron, inte smita från den, och sedan försöka förstå vad det är som oron innebär. På det sättet kan du bli medveten om dina verkliga problem och börja ta itu med att lösa dem och inte som nu bara fly med hjälp av mat.
Att äta eller dricka eller använda narkotika är sätt att undvika att förstå sig själv. Ibland kan förståelsen av sina problem orsaka ångest, och då använder folk missbruk för att undertrycka denna ångest. Detta är dock ingen bra lösning, därför att:
Visst kan det vara berikande att läsa böcker, men det verkar som om du även använder böcker som ett
skydd mot att konfronteras med dina egna känslor och problem.
Att bli fri i själen och att gå ner i vikt hänger ihop. En människa som flyr från sina känslor och livets svårigheter och problem blir aldrig fri. Korta stunder kan hon lyckas glömma sin förtvivlan, men den finns ändå alltid där. Bara genom att konfronteras med plågsamma känslor och sina verkliga problem kan man få kraft och kunskaper så att man kan börja ta itu med sitt verkliga liv. Först därefter kommer känslan av lycka och frihet.
När du bestämmer dig för att verkligen uppleva och känna på din inre oro, kommer du att upptäcka att oron inte var så farlig som du trodde. Det är först när man verkligen tränger in i och förbehållslöst känner sina egna känslor, även de svåra och obehagliga, som man får perspektiv på livet och hittar nya utvägar som leder till ett nytt, bättre sätt att leva.
Mera svar på frågor om psykologi och psykisk hälsa: Web4Health.