Man kan säga att vi har två kroppar: en kropp som andra kan se och en kropp som vi själva upplever att vi har. En person kan alltså vara tjock men uppleva sig själv som smal och därför inte se någon anledning att minska i vikt. Eller så kan man vara som Karin 16 år. Hon vägde bara 28 kg när hon skrek till sin terapeut: Jag är för fet och jag måste banta!

Många människor med ätstörningar upplever sig som feta när de har ätit för mycket och när de har ångest. När de är lugna och avspända kan de ha en mera realistisk syn på sin kroppstorlek. Svälten gör att de ständigt riskerar att råka ut för en hetsätningsattack. De vet med sig att de då kan äta hur mycket som helst och de är livrädda för att tappa kontrollen. Rädslan för att bli för tjock kan upplevas som att man är för tjock.

Många människor som har varit smala som barn upplever sig som smala hela livet även om de blir överviktiga. På samma sätt kan barn som känt sig överviktiga fortsätta att känna sig överviktiga även om de senare utvecklar anorexia nervosa.

Människor med ätstörningar baserar sin självuppskattning och sitt självvärde enbart på vikt och kroppsbild. De kan tänka att endast om de är smala kan de möta livets utmaningar, att "bara jag blir smalare kan jag hitta en partner, få ett tillfredställande arbete, få vänner och bli beundrad".

Dessa kognitiva fördomar leder dem till konstanta tankar om deras kropp, såsom: "Jag har en svullen mage", "Mina ben är för feta", "Jag är en värdelös kvinna", "Jag är så fet att jag äcklar människor", "Jag har gått upp ett kilo så idag och imorgon måste jag avstå från mat", "Jag kan inte väga mer än 40 kg" osv och över tid är dessa tankar benägna att bli fullständiga tvångsföreställningar. Deras självförtroende är kopplat till deras förmåga att behålla vikten under strikt kontroll.

Människor med ätstörningar har också en oförmåga att utvärdera deras kroppsbild från en objektiv synvinkel. På grund av detta når många patienter med ätstörningsproblematik en extrem undervikt och näringsbrist.

Att bryta denna dysfunktionella kognitiva-beteende cirkel, som existerar mellan en förvrängd kroppsbild och den överdrivna betydelse som dessa patienter ger kroppen och kroppsbilden, är en av de främsta uppgifterna i behandling och terapi mot ätstörningar.

Det finns en rad tekniker som syftar till att återuppbygga kroppen som tillsammans med andra terapeutiska metoder hjälper patienten att överkomma sitt förakt för sin kropp och istället börja älska den igen.