Ja, barn kan definitivt ha ätstörningar. Man ser det på barn som matvägrar eller på barn som tröstäter och blir feta. Det är ovanligt att barn kräks upp maten för att hålla sig smala, men både svält och överätande förekommer.

Spädbarn kommer att tredubbla sin vikt under sitt första år. Spädbarnet skämmer ofta bort sina vårdare med att ha god aptit. Under småbarnsåren kommer barnet bara att öka några kg om året och dess aptit är inte lika glupande längre. Det finns föräldrar som blir nervösa av att barnet äter så lite. Risken finns att de börjar försöka förmå barnet att äta mer. När barnet upptäcker att det kan påverka föräldrarnas humör genom att äta eller inte äta har barnet fått ett effektivt maktmedel mot föräldrarna. Risken finns att ätandet dras in i en maktkamp och att barnet inte i första hand äter eller låter bli att äta för att tillfredsställa sin fysiska hunger eller för att det är mätt.

Tröstätande av skräpmat blir allt vanligare bland barn. Detta kan leda till fetma och ohälsa. Trötta föräldrar orkar inte stå emot barnens tjat om godis och skräpmat. Uppgivet ger de barnen vad dessa kräver. Även om föräldrarna lagar en ordentlig middag på kvällen kan barnen vara så mätta på godis att de inte orkar äta riktig mat. Barnen tycket att det är roligare och godare att äta snask och skräpmat än hälsosamma måltider. Men de har inte den kunskap om näringslära som vägleder dem i vad de skall äta. Det borde vara föräldrarnas ansvar att barnet äter bra, men det är inte lätt för dem med det enorma skräpmatsutbud som finns i samhället idag. Många tonåringar föraktar skolmaten och köper en Snickers och en Coca-cola till lunch.

Det finns småflickor som bryr sig om sitt utseende och är rädda för att bli tjocka. Barbiedockan finns hos varje liten flicka och förvränger hennes föreställningar om hur en normal flicka ska se ut.

Mera om barn och ätstörningar.