Det är väldigt vanligt att personer som haft sin första panikattack inte söker hjälp hos en psykolog, psykiater el liknande. Ofta tror man att ens problem är orsakade av någon fysisk åkomma då de fysiska förnimmelserna vid en panikattack ofta är mycket starka och kanske är det man främst lägger märke till. Man kanske söker hjälp hos sin läkare för en ev. virusinfektion, hjärtproblem eller någon annan somatisk åkomma.

Vanligtvis får man sedermera en andra attack. Detta kan medföra mycket dramatiska förändringar i ens beteende och självbild.

"Tre vanliga beteendeförändringar"

• Undvikande

  Mycket ofta börjar personen "identifiera" möjlig påverkan från sin omgivning och antar att det är där roten till panikattacken ligger. Typiska exempel kan vara att åka buss eller tunnelbana, i hissar eller shoppingcenter, att gå ensam på stan. Ofta finns där en rädsla för att tappa kontrollen och göra något galet, eller att något hemskt kommer att hända en utan att man har möjlighet att få hjälp av någon. Personerna försöker därmed undvika dessa sammanhang eller miljöer som för dem upplevs som "farliga" eller obekväma, allt för att slippa den fruktade panikattacken. Ofta hittar personen på ursäkter för att slippa utsättas för situationen ifråga eller så kanske han/hon ser till att ha någon med sig. Allt för att "vara på den säkra sidan".

  Att undvika situationer eller miljöer kanske håller ångesten borta för tillfället men gör den bara större nästa gång situationen inte kan undvikas och ökar bara panikattackernas styrka. Undvikande är alltså ett kontraproduktivt beteende!

• Förväntansångest

  När personen blir varse att panikattackerna är återkommande och det utan förvarning, blir denne ofta mycket uppmärksam på eventuella nya ångestsymtom eller fysiska och psykiska tecken på en annalkande attack.

  I och med denna extra spänning och oro så höjs ångestnivån. Nu har personen inte bara ångest utan också "ångest för att få mer ångest" Detta ökar förstås risken avsevärt för att få ytterligare en attack! Många personer gör allt för att undvika en andra attack och anpassar helt sina liv därefter.

• Agorafobi

  Många personer med diagnosen panikångest (paniker) utvecklar också agorafobi. Agorafobi är rädslan för att hamna i en situation eller på en plats där det är omöjligt eller pinsamt att "fly ifrån". Många människor är mycket rädda för kontrollförlust och blir rädda av bara tanken på en plötsligt oväntad situation utan möjlighet att få hjälp av någon annnan människa. På grund av detta stannar många paniker hemma och vågar inte lämna sin "trygga" plats utan någon annan som ledsagar.