Behandlingen av schizofreni kan verka något komplicerad, men man måste ta in i beräkningarna sjukdomens allvarligt handikappande egenskaper och de många möjliga skadande konsekvenser den kan ha för den drabbade individen och dennes familj.

Det behövs ofta inläggning på sjukhus. De akuta sjukdomssymptomen innebär ofta beteendestörningar, så det behövs omvårdnad och övervakning på hög nivå. (Ibland är det möjligt att sköta om en mindre störd patient i hemmet om det bara finns en stödjande familj och en psykiatrisk inrättning tillgänglig i närheten.)

Stöd och information till anhöriga är en viktig aspekt i behandling av schizofreni, särskilt om det är den första sjukdomsepisoden och om patienten fortfarande bor med sin familj. Missuppfattningar och fördomar om svåra, psykotiska sjukdomar är mycket vanliga och behöver rättas till och familjer behöver hjälp att hantera sin närståendes sjukdom.

Åtminstone hälften av de patienter som har en episod av akut schizofreni kommer ha någon typ av kvarstående men när sjukhusvistelsen och behandlingen av den akuta sjukdomsfasen är över. Det är viktigt att rehabilitera patienten till bästa möjliga funktionsnivå, för att förhindra att sjukdomen återkommer.

Vanligtvis behöver patienten tillgång till rehabilitering och långtidssjukvård nära hemmet och medicinering behövs åtminstone två eller tre år efter att de huvudsakliga symptomen försvunnit.