Försök att inte säga saker som: "du är helt galen" eller "detta är verklig galenskap" eller "du behöver en hjärnskrynklare". försök inte tvunget att förändra honom/henne (du gör bara din anhörig mer ängslig).

Du ska å andra sidan inte säga saker som "du har rätt" eller "jag kan se det" om du inte menar det eller saker som: "jag också", bara för att göra honom/henne nöjd. Skämta heller inte om hans/hennes upplevelser och förnimmelser, förminska dem inte. Skratta inte och var heller inte aggressiv eller arg.

Lyssna på honom/henne och ge din totala uppmärksamhet, svara sedan att det är mycket svårt för dig att förstå en sådan inre upplevelse. Försök att försiktigt visa på skillnaden mellan vad han/hon tror sig se, höra och känna och den objektiva verkligheten.

Var empatisk och tålmodig och gör ett uppriktigt försök att se saker på hans/hennes sätt. Försök sedan få konversationen att handla om något annat eller påbörja en aktivitet som kräver koncentration och uppmärksamhet inom ett annat område (t ex hjälp med arbete i hemmet, trädgårdsarbete eller att laga mat).

Föreslå att ni ska ringa en läkare/psykiater, psykolog eller socionom och tala med honom/henne om dessa känslor och fråga om hans/hennes åsikt om dem.

Sist men inte minst, få ej panik, alla problem har sin lösning!