Människor med ätstörningar försöker kontrollera vikten genom att bränna kalorier med hjälp av motion. De accepterar inte halvmessyrer, antingen motionerar de inte alls eller så gör de det till överdrift. De ser alltså på motion på samma sätt som på bantning.

För människor med ätstörningar innebär motion oftast att de tränar sig utmattade flera timmar om dagen, varje dag med aerobics, gym, dans, cykling, jogging, etc.

Den här typen av motionerande blir överdriven, eftersom det är omöjligt för dem att ge upp den utan att få svår ångest och den börjar inkräkta på vardagliga aktiviteter. Motionen blir en drog som patienten inte förmår undvara. Motion påverkar kroppen genom att producera endorfiner, kroppsegna hormoner som fungerar som heroin. Läkemedel mot heroinmissbruk (Naltrexon) kan därför även hjälpa vid trängsmissbruk.

Det är inte lätt att finna tid till skola, arbete eller att träffa vänner om man måste motionera 2-3 timmar om dagen.

Några australiensiska forskare har funnit att överdriven motion kan orsaka att hungerkänslan dämpas ytterligare och undernäringen förvärras. På det viset riskerar man att bibehålla eller förvärra sin ätstörning. När en patient börjar gå upp i vikt bryts denna onda cirkel.

Att motionera när man är fysiskt svag kan vara mycket farligt, i bästa fall får man skador på muskler och leder; i sämsta fall kan man få hjärtinfarkt och dö.