Att drabbas av en psykisk sjukdom är en smärtsam och ibland till och med traumatisk händelse. När någon i ens närhet går igenom detta, kommer man att påverkas på många olika sätt. Det kan påverka den ekonomiska situationen, var och hur man bor och arbetar. En av de känslomässiga effekterna kan vara konstant oro, vilket i sin tur kan leda till psykologiska och sociala problem även för övriga familjemedlemmar. Enligt en svensk undersökning, om att vara anhörig till någon med psykisk sjukdom, uppger hälften av de tillfrågade att de varit tvungna att sluta med sina egna fritidsaktiviteter. En femtedel uppger att de vid ett eller flera tillfällen varit tvungna att sluta på sitt jobb. Ännu större andel uppger att de har känt sig isolerade och förhindrade från att träffa andra, utomstående människor. Hälften av de anhöriga i denna undersökning uppger att de har utvecklat egna psykologiska och sociala problem i så pass hög utsträckning att de själva behövt hjälp och stöd. Symtom på detta är bland annat sömnsvårigheter, magsmärtor och depression. Det är heller inte ovanligt att anhöriga bär på både skam och skuldkänslor, då de upplever sig vara orsaken till att de psykiska problemen uppstått eller känner en otillräcklighet inför att hantera den nya situation familjen befinner sig i. En konsekvens av att känna skuld och skam blir att många lider i det tysta. Många gånger hjälper det att prata med andra som går/gått igenom liknande erfarenheter. Att gå med i en anhöriggrupp upplevs ofta som ett bra alternativ. Hör dig för om vilka alternativ som finns tillgängliga i din hemkommun. Man kan fråga på öppenvårdsmottagningen eller kontakta en ideell förening som RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) eller IFS (Intresseförening för schizofreni och andra psykossjukdomar). Känner man sig inte bekväm med att prata i grupp kan man söka individuell rådgivning. Det viktiga är att man får tillfälle att fokusera på sig själv och sina behov.

Under många år ansågs familjen ha skuld till uppkomsten av psykisk sjukdom. Detta hade sitt ursprung i den psyko-analytiska traditionen där man förklarade många psykiska problem med tidiga erfarenheter i barndomen. Den psykologiska kunskapen har ökat sedan dess och idag vet man vilken avgörande roll familjen kan spela för ett tillfrisknande. Individer, som har gått igenom den processen, beskriver hur viktigt de tycker att det är med trygghet och kontinuitet. De som har psykiska problem blir ofta ensamma och isolerade. Det spelar därför en oerhört stor roll om man har någon att vända sig till, oavsett tid på dygnet. Det är viktigt att det finns någon som tror på en lösning och ett bättre liv under de stunder då den sjuke själv börjar tvivla. Därför är det viktigt att ta sina egna känslor på allvar. Både för den sjuke och hans/hennes anhöriga är det viktigt att hela familjen får det stöd de behöver.

Barnen är de ofta de osynliga offren. Att växa upp med en förälder, som är psykiskt sjuk, innebär många påfrestningar. Det är svårt för ett barn att förstå varför en förälder mår dåligt och många anklagar sig själva. Detta kan resultera i lågt självförtroende och en dålig själv-bild. Det kan vara svårt för barnen att ta med kompisar hem och som barn till en psykiskt sjuk får man kanske ta större ansvar hemma jämfört med andra i samma ålder. Därför är det vanligt att barn till psykiskt sjuka känner sig utanför och annorlunda. Det är därför viktigt att vara vaksam och titta efter tecken på att barnet mår dåligt. Ju tidigare barnet får den hjälp som behövs (kontaktfamilj, samtalskontakt etc beroende på barnets ålder och behov) desto lättare är det att förebygga att barnet växer upp och får psykiska problem själv.