Fråga:
Min familj har nyligen upptäckt att min brors fru har stulit, från affärer, från familjen, från vem som helst. Hon behandlades i sjukhus för kleptomani. Hon missbrukar också piller och har sålt stöldgods på pantbyrå. Men forskningen säger att kleptomaner gör det för spänningen, inte för att tjäna pengar. Vad skall jag göra?
Svar:
Kleptomani är återkommande oförmåga att motstå impulsen att stjäla saker men motivet är varken ekonomiskt eller behov för eget bruk. Dessa handlingar reducerar ångest. Man kan fastna i kleptomani om man stjäl något och upptäcker att ångesten minskar. Risken blir stor att man tillgriper samma metod, nästa gång man får outhärdlig ångest.
Kleptomanen känner lust, tillfredsställelse eller lättnad under själva stölden på samma sätt som shoppingmissbrukaren får en kick av att handla. Kicken handlar om att belöningscentrum i hjärnan stimuleras av signalsubstanser. Om kleptomanen mår psykiskt dåligt och har en ökande inre spänning känner hon ett tvång att stjäla för att komma tillrätta med sin ångest. Kvinnliga kleptomaner stjäl mycket mer dagarna för mens. Kleptomani har alltså stora likheter med alkohol- och narkotikamissbruk.
Psykoterapeutisk behandling kan gå till så att patienten ligger på en dyscha och känner på den inre spänning som driver henne till kleptomani. Terapeuten hjälper patienten att konfronteras med sin psykiska smärta och hon får hjälp att hitta bättre sätt att handskas med sin ångest och lär sig lösa sina problem på ett mera rationellt sätt.
Kleptomanen är inte ute efter att tjäna pengar på det stulna. Om man säljer stöldgods handlar det inte om kleptomani vid försäljningstillfället, men stölden kan ändå vara orsakad av kleptomani.
Broderns fru behöver kvalificerad hjälp med sin ångest och att omgivningen talar ärligt och öppet med henne och sätter tydliga gränser för henne innan polisen gör det.
Jag behandlar kleptomani med Gestalt-terapi. Patienten får då kontakt med sin ångest och lär sig andra metoder att hantera sina känslor än att stjäla.
Mera svar på frågor om psykologi och psykisk hälsa: Web4Health.