En negativ självkänsla med självdestruktiva tankar och hopplöshetskänslor är mycket vanlig hos barn och ungdomar med ADHD. Detta kan vara en konsekvens av de misslyckanden som orsakats av störd uppmärksamhet, impulsivitet i reaktioner och beteende samt avvisande klasskamrater eller till och med lärare. Dessa barn har svårt att passa in i grupper och blir ofta uteslutna från vanliga sociala aktiviteter. Vanligtvis får de gå igenom år av misslyckanden i skolan och avvisanden innan någon tänker på möjligheten av en ADHD-diagnos. Även om en lyckad medicinering med psykostimulanter kan förbättra de kognitiva möjligheterna för barnet, kvarstår den låga självkänslan under en mycket längre period. Ofta kan en sekundär depression eller social fobi störa en framgångsrik förändring.

Särskild psykoterapeutisk hjälp och social återintegrering kan alltså förvandla nytt beteende till nya erfarenheter av framgång, men det är en svår period för både barnen och deras anhöriga.