Mm..låter som du vet precis vad du VILL göra,
borde göra,
känner för att göra
och jag kan inte annat än att hålla med dig i ditt be-SLUT! :o)
Kanske från en annan vinkel du ser annorlunda på saken? Försök se det ur alla vinklar du kan INNAN du bestämmer dig,åk bort,tänk tankar ute,sätt dig in i olika scenarier etc..
(förmodligen har du redan puttat den första domino-brickan..?)
Det bästa (på mitt dysfunktionella sätt ) jag gjort,
var att lämna då jag kände det som du..
Aldrig ångrat,bara i efterhand spekulerat,då barn var inblandade,men handlingen var synonym med FRIHET och valmöjlighet,
distans och ett överseende,kanske en liten gnutta dåligt samvete också
men DAMN,it felt GOOD!