Splittrad

Hej!
Jag är en kvinnlig student på 24 år som börjat funderat över mitt eget beteende på sista tiden. Det är ingen jättestor grej egentligen men det känns som att det påverkar mig väldigt negativt i perioder.
Jag känner mig periodvis otroligt säker på vad jag står för och vad jag vill, men ibland känns det som att jag inte har en aning vad jag vill med mitt liv. Är ganska positiv och sprallig och klarar mig väldigt bra själv, vilket inte är så konstigt för jag har till mestadels varit singel och gillat det. Har 2 tidigare förhållanden i bagaget och har nu varit singel i 2 år men dejtar ganska mycket och tycker att det är både kul och jobbigt. Jag har en del av mig som trivs som singel och har stort frihetsbehov, och en annan sida som letar efter ett förhållande. Eller snarare längtar efter att bli riktigt kär igen då det är 7 år sedan jag var riktigt kär.

Det som mest oroar mig är mitt mönster och splittrade syn på förhållande. Jag har blev väldigt bränd i mitt första förhållande och det sista avslutade jag själv. Men många som jag dejtat däremellan har varit ganska oseriösa och jag har svårt att lita på folk. Sökandet för att höra hemma eller en plats att rota mig är också väldigt jobbig då jag bygger min egen examen på universitet vilket har resulterat i att jag nästan varje termin väljer att studera på ny ort. Det är som att jag tror att gräset alltid är grönare på andra sidan. Som att allt kan bli mkt roligare och bättre om jag är där. Oftast kanske det också har påverkat att det är svårt att hitta förhållanden. Men i samma veva som jag flyttar blir jag jätte hemma kär och vill stanna och ångrar mig nästan. För samtidigt som jag hela tiden söker nå nytt så blir jag otroligt splittrad och velig om jag har tagit rätt beslut. Vet inte vad det är med mig. Men det slutar aldrig, och jag gör om detta varje år. Relationsmässigt känns det som att jag också söker att bli bekräftad. .ofta både utseendemässigt och som person. Det känns som att det är otroligt viktigt att bli omtyckt. Som person skulle nog mina vänner och familj uppleva mig som stark och envis,väldigt glad positiv och oberoende. Sen är jag olika i olika sammanhang ..med vissa killar kan jag verks otroligt självsäker. I andras sällskap kan jag bli väldigt osäker och nervös. I vissa sällskap ser jag mitt egenvärde och i andra tappar jag greppet lite.Men innerst inne söker jag ju någonting som kan få mig att släppa allt och bara vara. Jag vet att jag är ung och att man bara ska uppskatta livet och den frihet jag har just nu. Men det skulle heller inte vara fel att få falla för någon igen och känna att man har en tryggpunkt. På dejter är det som att jag testar olika tekniker, jag är alltid mig själv mer eller mindre. Men visar olika sidor. Antingen väldigt lugn men flörtig, eller mer energifylld och påhittig. På senaste tiden har jag försökt att verkligen visa mitt rätta jag, alltså öppna upp hur jag ser på saker och vad jag värderar. Det brukar alltid kännas otroligt bra på dejten och jag får en otroligt bra respons ju där och då av min dejt. Men sen kan jag bli otroligt ledsen om de inte hör av sig efter då jag verkligen gav av mig själv och jag tar det väldigt personligt.

Jag hoppas ni har tid att läsa igenom detta, tack på förhand!

Mvh Moa