Hej. Jag känner mig bitter, arg och rådvill i denna fråga. I 10 år har jag levt med min sambo. Han har två döttrar, nu 20 och 22 år. De har sedan 8 år bott på heltid hemma hos sin pappa. De har aldrig behövt ta något ansvar och har inte lärt sig varken empati mot andra människor eller pengars värde. Jag och min sambo har olika åsikter om detta men jag känner att jag egentligen inte har rätt att lägga mig i. Men nu skäms jag när tex grannarna klagar till mig över att de blivit kallade fula namn och andra otrevliga bemötanden. Jag ber om ursäkt och hänvisar till deras far. Men han tar alltid flickorna i försvar och tycker att alla som kritiserar dem är "svin".
Nu har flickorna slutat skolor och bor hemma. De vill inte arbeta och de vill inte hjälpa till hemma. Men de kräver pengar av sin pappa och de får det. De kommer och går som de vill i hemmet.
Jag känner att jag driver ett hotell men när jag säger ifrån så blir jag kallad för fula namn. Min sambo tycker att jag ska förändra min attityd. Annars får jag skylla mig själv att jag inte är omtyckt.
Ska jag behöva ge upp min relation med min sambo? Vår relation i övrigt fungerar bra, men han blir som en annan person i denna fråga. Dock klagar han över sina barn bakom deras rygg. Och när andras barn beter sig som hans egna, då svär han över föräldrarna.
Jag känner mig förvirrad och sviken, speciellt när han skäller påmig inför flickorna för att jag säger ifrån till dem.
Hur ska jag tänka? Finns det nåt jag kan göra?
/ Maria
Ge inte upp er relation, utan försök ordna livet så, att du undviker flickorna, men fortsätter att träffa mannen. Hur det ska gå till rent praktiskt, får ni fundera på. Att dela bostad med flickorna riskerar att innebära orättvist mycket hushållsarbete för dig.
Att pappor hjälper ungdomar ekonomiskt, är inte ovanligt. Behöver det vara ett problem för dig? Att flickorna kommer och går som de vill i sitt eget hem, är väl inte heller konstigt. Bry dig inte om det, utan planera för trevliga stunder, när du och mannen träffas.