Att förebygga ätstörningar genom uppfostran och få barnet att känna sina känslor och behov

Förebyggande av ätstörningar måste börja tidigt i livet och innefatta även attityder och beteenden som inte direkt är knutna till mat och ätande. Kunskap om inverkan av tidigare erfarenheter har blivit mycket säkrare. Föräldrar behöver lära sig att kunna svara på olika sätt mot barnets uttryck för olika behov. På det sättet stöder man organiserandet av initiativ, inifrån-styrning och självmedvetande.

Vissa tidigare givna barnavårdsråd hade motsatt effekt. De rigida scheman, som var vanliga under 1930-talet byttes under 40- och 50-talen av kampanjer, som uppmanade föräldrarna, att aldrig låta sina barn bli frustrerade, att alltid acceptera dem. Det gemensamma felet i dessa två rekommendationer, som först kan förefalla motsatta, var att de försummade barnets egna uttryck för sina impulser och kroppsliga behov. Detta försummande ledde till brister i barnets inre styrning.

Viktigt för interaktionen mellan föräldrar och barn är föräldrarnas beredskap att uppfylla barnets behov men också att sätta nödvändiga gränser. Föräldrar måste lära sig att skilja mellan uttryck för näringsbehov och uttryck för andra obehagskänslor och de får inte använda mat som den universella fredsmäklaren eller som belöning, inte heller undanhålla den som bestraffning. Denna uppmärksamhet, som skiljer på olika behov, är grunden för att barnet skall lära sig förstå sig själv.

Föräldrar kan hjälpa sitt barn att få en frisk hunger och mättnadskänsla genom att lära barnet att respektera sina egna inifrån kroppen kommande signaler. De bör inte tvinga sina egna uppfattningar om när barnet ska äta på barnet. Det är ju bara barnet självt som kan känna efter om det är hungrigt eller mätt. Föräldrar bör undvika att ge barnet mat som tröst och belöning. Barnets egna hungersignaler ska avgöra om barnet ska äta eller inte. Mat bör inte förknippas med något annat än fysisk hunger. Föräldrarna bör se till att det finns nyttig mat hemma och undvika att ha frestande skräpmat inom räckhåll för barnet. Barnet tycker kanske att skräpmaten är godare och äter sig mätt på den och får på det sättet inte i sig den näring som kroppen behöver.

Det är svårt för alla föräldrar att tillfredsställa barnets behov. Men om föräldrarna själva är känslomässigt störda eller upptagna med sina egna problem, kan de ha extra svårt att uppfatta barnets uttryck för sina behov.