Startsida | Sök | Bläddra | Diskutera | Fråga experten | Oläst | Logga in/ut | Om dig |
Fråga:
Hur vet jag när det är dags att söka professionell psykologisk hjälp?
Sammanfattning:
Är det nödvändigt att jag söker professionell hjälp för mina psykologiska problem? Rådgivning och symptom på när man bör söka hjälp för sina problem.
Svar:
Man bör beakta att söka professionell hjälp om ens personliga problem påverkar sociala funktioner i hemmet eller på arbetsplatsen under längre tid än en månad, eller om livskvaliteten i stort påverkas. Om problem blir långvariga tenderar ofta människor att hantera dem på ett dysfunktionellt sätt, till exempel genom att använda mat, alkohol, droger eller övertidsarbete för att minska känslan av frustration. Detta medför ofta en i längden förvärrad problematik.
Man bör söka professionell hjälp om man:
Allmänläkare är vanligtvis bekanta med de psykologiska och psykosomatiska aspekterna av patienternas hälsa. Det kan även vara viktigt att utesluta rent fysiologiska faktorer som källan till problemet, samt att kontrollera eventuell medicinering som skulle kunna påverka det psykiska välmåendet. Läkaren gör då en första bedömning av problemet, samt föreslår eventuellt val av behandling. Vid stark oro och depression, eller vid svåra sömnproblem, kan en läkare även skriva ut medicin.
När psykologer har avslutat sin grundutbildning specialiserar de allra flesta sig inom någon form av psykoterapi. Kognitiv beteendeterapi, gestaltterapi eller psykodynamisk terapi är exempel på olika psykoterapiinriktningar. Dessa ger en specialutbildning inom mental hälsa med en vetenskaplig bakgrund. Efter avslutad examen får psykologer en legitimation, och blir i vissa fall knutna till landstinget.
Behandlingen av en psykolog sker alltid i samarbete med patienten. Det går vanligtvis till så att problemet först beskrivs och identifieras. Därefter upprättar psykologen olika möjliga behandlingsalternativ, alla med målet att hitta nya sätt att lära sig handskas med problemet, eller att i bästa fall kunna förändra det. Behandlingen inkluderar ofta träning i att ändra beteenden och attityder, eller att patienten får lära sig nya färdigheter, så som att till exempel lära sig kommunicera bättre, olika problemlösningsmetoder, känslomässig reglering eller lära sig att handskas med stress på ett bättre sätt.