När du bara stoppar i dig en massa mat, är det en ångestattack som du avvärjer. Du börjar antagligen äta långt innan ångesten är fullt utvecklad. Så fort du känner en liten signal att ångesten är på väg, sätter du igång att äta för att slippa känna. Maten är ditt psykiska försvar. Att äta stora mängder mat, speciellt kolhydrater, är kraftigt ångestdämpande på samma sätt som vissa droger. Det är ofta lika svårt för en matmissbrukare att avstå från att äta, som det är för en narkoman att avstå från sin drog. Det verkar som om du har problem i förhållande till fester och speciellt i förhållande till dina svärföräldrar. Kanske tycker du inte att det är särskilt roligt att äta middag med svärföräldrarna varje söndag, men av någon anledning inte vill du inte erkänna det ens för dig själv.

Pröva, nästa gång som du får ett stort smörgåsbegär, att inte äta något, lägga dig på sängen och blunda, och låta känslorna ta överhanden. Ligg och ta emot alla känslor som finns i kroppen, försök inte att förklara bort känslorna med tankar och resonemang. Låt känslorna bara komma och överväldiga dig. Ta emot de tårar eller den ilska som kanske väller upp inom dig. När du så småningom fått kontakt med dina äkta känslor, blir det svårt för dig att göra saker som du innerst inne inte vill göra. Du kanske inte är speciellt road av fester och vill ägna din tid åt andra saker än sällskapsliv? Du kanske skulle må bättre om du inte behövde träffa dina svärföräldrar fullt så ofta? Du kanske inte vill träffa dem alls?

Om du blir medveten om vad det är, kan du säkert lösa problemen på ett bättre sätt än genom att äta smörgåsar? Så länge du äter, får du aldrig reda på vad det är som ger upphov till din ångest, och kan därför inte angripa dina problem på ett realistiskt sätt.