Även välmenande föräldrar kan ge sina barn ätstörningar

Undersökningar av ätstörda människors barndom tyder inte på att de skulle ha blivit allvarligt försummade. Vanliga termer, som brist på kärlek, hjälper oss inte att förstå deras problem. De detaljer, som man kan hitta, är ofta mycket subtila. Det avgörande är, om reaktionen på barnets behov var lämpliga eller om reaktionerna i stället var vad föräldrarna felaktigt trodde var barnets behov. Något har slagit fel i de processer av erfarenhet och handlande, som omgav hanterandet av näringsmässiga och andra kroppsliga behov hos dessa individer. Felaktiga och förvirrande tidiga erfarenheter har stört deras förmåga att känna igen hunger och mättnad och att skilja hunger, viljan att äta, från andra obehagssignaler, som inte hade något med brist på föda att göra, och från känslomässiga spänningar, som väcks av en mängd olika konflikter och problem.