Startsida | Sök | Bläddra | Diskutera | Fråga experten | Oläst | Logga in/ut | Om dig |
Sammanfattning:
Misstänksam, tror att andra människor kommer att behandla honom eller henne illa, håller hårt på sina rättigheter.
Svar:
Paranoid personlighetsstörning är en diagnos som betecknar en personlighetsstörning (mer) med paranoida särdrag.
En person med paranoid personlighetsstörning uppfattas ofta av omgivningen som en person som håller hårt på sina rättigheter.
Personer med denna typ av personlighetsstörning är misstänksamma och de tenderar att tolka erfarenheter och upplevelser negativt. Eftersom de förväntar sig att behandlas illa eller utnyttjas söker de ständigt efter tecken på att de blivit lurade och utnyttjade. Andra människors neutrala eller till och med vänligt avsedda handlingar kan uppfattas som fientliga eller hotande, vilket påverkar relationer med familj, arbetskollegor och andra. Personer med paranoid personlighetsstörning kan utan anledning tvivla på och ifrågasätta vänner och kollegors lojalitet och pålitlighet. De är ofta fientliga och reagerar med ilska på kränkningar, som de har svårt att glömma och förlåta.
Personer med paranoid personlighetsstörning har svårt att lita på andra människor eftersom de är rädda för att personlig information ska komma att användas mot dem.
Paranoid personlighetsstörning skiljer sig från paranoid schizofreni eftersom de typiska symptomen för schizofreni såsom vanföreställningar och hallucinationer saknas.
DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar, fjärde upplagan, mer) beskriver paranoid personlighetsstörning som en genomgående misstänksamhet och brist på tillit inför andra personer varför deras motiv genomgående uppfattas som illasinnade. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder, och tar sig minst fyra av följande uttryck:
För att ställa diagnosen paranoid personlighetsstörning ska störningen inte enbart visa sig i samband med schizofreni (mer) eller förstämningssyndrom med psykotiska drag (mer) och störningen ska inte heller bero på direkta fysiologiska effekter av någon somatisk sjukdom eller skada.