Alla kan vi känna igen uttryck som "jag känner mig så deprimerad idag" eller "jag känner mig ledsen och orkeslös". Sådana uttryck används oftast för att beskriva ett aktuellt stämningsläge eller tillfälliga känslor. Vi "känner oss deprimerade" och syftar då på tillfälliga känslor av nedstämdhet, eller helt enkelt motsatsen till glad. Mestadels känner vi oss dock vare sig "depressiva" eller särskilt euforiska, snarare balanserade eller neutrala. Vi kan alltså konstatera att det finns ett kontinuum mellan glädje/upprymdhet och förtvivlan/nedstämdhet. Det kan beskrivas som två motpoler och ju mer man dras mot den senare desto mer melankolisk och ledsen känner man sig.

I vardagliga sammanhang kan alltså "depression" ha en kvalitativ såväl som kvantitativ betydelse, som kan sträcka sig från en lättare nedstämdhet till en djup förtvivlan. Intensiteten i dessa känslotillstånd hänger samman med de utlösande faktorerna. Om en stundent misslyckas med en tentamen, kan han eller hon kanske känna sig ledsen, medan en nära anhörigs död kan leda till djup sorg. Detta är naturligtvis bara exempel. Det finns inget absolut mått på utlösande faktorer som leder till depression. De flesta människor upplever någon gång övergående känslor av nedstämdhet. I dessa fall är känslorna oftast kortvariga och kan förklaras utifrån situationen. Sådana förändringar i stämningsläget är naturligtvis normala reaktioner. Man kan alltså säga att den vardagliga användningen av ordet "depressiv" snarare avser en normal och övergående förändring av stämningsläget, som är en reaktion på våra vardagliga prövningar.