Människor som är deprimerade ser världen i ett överdrivet pessimistiskt eller hopplöst ljus. Det finns inget hopp om att saker och ting ska bli bättre och de ser detta dystra tillstånd som sitt eget ansvar.

Vanligtvis dömer de sig själva hårt och nedvärderar sina positiva egenskaper till förmån för ett självnedsättande och kritiskt sätt att tänka. Sådana tankar kan vara allt från en knappt märkbar pessimistisk ton i normala uttalanden och åsikter till otrevliga och ovälkomna tankar som upptar en och gör livet till ett lidande. Dessa kan vara till exempel tankar om synd och elakhet, tankar som är helt oproportionerliga och som kan bli till vanföreställningar (dvs. uppfattas av andra som helt osanna). Tankar som upptar hela ens person på det sättet kan förstås leda till andra tankar om att befria sig från en sådan skamlig och plågsam situation genom att ta sitt liv.