När man är beroende av t ex alkohol, droger, cigaretter, sex eller spel, är man (fysiskt eller psykiskt) beroende av substansen eller beteendet. Man får abstinensbesvär om man inte använder substansen. Toleransnivån ökar i samband med bruket, vilket innebär att man allt efter tiden går behöver högre doser av substansen för att uppnå samma effekt.

Abstinensbesvär är obehagliga fysiska reaktioner som uppstår när kroppen inte tillförs substansen eller då substansen går ur kroppen. Exempel på symtom är illamående, muskelvärk, feber, koncentrationsproblem, sömnproblem, ångest och mardrömmar. Även människor, som inte känner av en ökad toleransnivå eller får abstinensbesvär, kan bli beroende av substansen. Dessa försöker hela tiden kontrollera sitt användande av substansen, men lyckas inte utan använder istället substansen oftare eller i större mängd än de planerat. Att återhämta sig och rensa kroppen ifrån ett beroende tar lång tid. Individer, som utvecklat ett beroende, kan strunta i viktiga aktiviteter såsom arbete, skola eller andra sociala kontakter. Ett kännetecken på om man utvecklat ett beroende är att man inte kan sluta använda substansen eller att man inte kan kontrollera användandet. Det finns ett starkt sug efter substansen som är mycket svårt att stå emot.

Det finns vissa kriterier som, bland andra, World Health Organisation (WHO) listat för att kunna avgöra om en individ är beroende.

Följande tillstånd är kännetecken för beroendeproblematiken; även om man bara har några av symtomen nedan, kan man ha utvecklat ett beroende:

• Höjd toleransnivå (man behöver mer av substansen för att uppnå effekt).
• Psykologiskt beroende (begär som kan variera från att vara mycket svagt till att vara mycket starkt).
• Abstinensbesvär (olika typer av fysiska reaktioner då man upphör med användandet).
• Använder substansen eller agerar ut vissa beteenden för att minska abstinensbesvären.
• Kan inte kontrollera användandet av substansen eller beteendet.
• Ägnar mycket tid åt användandet av substansen eller beteendet / ägnar mycket tid åt att återhämta sig efter användandet eller beteendet.
• Skadeeffekter på sig själv eller sin omgivning på grund av användandet av substansen eller beteendet (problem på arbetet, ägnar mindre tid åt tidigare intressen).
• Använder substansen i högre doser eller oftare än man tänkt.
• Fortsätter att använda substansen eller fortsätter med beteendet trots att man vet att det är skadligt.