Det är klart för alla att livet har en början, en mitt och ett slut.

Livscykelspsykologi är en gren av psykologin som försöker relatera var en person befinner sig i livet med de problem personen möter och med de tillgångar personen har tillgängliga för att kunna möta dessa problem. Och slutligen, den typ av störning personen kan utveckla om han/hon misslyckas med att hantera problemen.

Ur en teoretisk synvinkel kommer tanken om olika livsstadier från utvecklingsforskare.

Denna tanke innebär inte bara att det finns olika faser i livet, utan den betonar också tron att varje fas bygger på de tidigare.

På samma sätt kan en pojke inte lära sig att dividera och multiplicera om han inte först lärt sig att addera och subtrahera. Att forma vuxna relationer utanför familjen är problematiskt för en person som aldrig upplevt acceptabla relationer i hemmet.

När man lägger fram det på det här sättet är tanken om livsstadier mycket kraftfull.

Till exempel betyder detta att när en livscykelpsykolog diagnosticerar en patients störning försöker han/hon att avgöra i vilket stadium individen har misslyckats att möta den livsfasens uppgifter. Personens dåliga kapacitet i stadierna som följer kan då förstås utifrån de bristande förberedelser som krävs för det stadiet.

Livscykelpsykologerna använder psykoterapi som ett försök att rätta till de skador som kommit av ett misslyckat tidigare livsstadium.