Författare: Gunborg Palme telefon 08-664 60 92, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi. Klicka för mer information.

Jag har två döttrar, Maria, som är 12 år, och Joanna, som är 14 år. Mitt stora problem är att både Joanna och min man äter för mycket och har blivit feta. Själv är jag smal och äter lagom mycket. Det har aldrig varit något problem för mig. Samma sak med min yngsta dotter, Maria. Men med min man och med Joanna finns inget som hjälper. Joanna blir bara fetare för varje år, och jag blir alltmer förtvivlad.

Det är jobbigt för mig också med all mat som går åt. Jag vill gärna ha kakor hemma, om vi skulle få gäster. Men så fort jag bakar, så går min man och Joanna och småäter ur kakburkarna, så att den snart är tom igen. Jag får baka nytt hela tiden. Jag har försökt att gömma undan kakorna, men det hjälper inte. De lyckas alltid hitta den.

Till frukost äter jag och Maria en eller två smörgåsar, men Joanna och min man äter den ena tjocka smörgåsen efter den andra med smör och ost som pålägg. Likadant till middagen. Maria och jag äter varsin portion. Sedan är vi faktiskt mätta, men det verkar inte finnas någon botten i min man och Joanna. Efter maten brukar de göra räder till kylskåpet och brödburken, och bre sig den ena smörgåsen efter den andra. Finns det något jag kan göra för att hjälpa min familj? Att påminna dem och säga åt dem verkar bara göra det hela värre! Det verkar som om de äter mera på trots, om jag försöker påminna dem.

Jag hittar ofta kolapapper och chokladpapper i Joannas fickor när hon kommer från skolan. Ibland försöker Joanna eller min man att banta. De är också ledsna ibland över att de är så feta. Men det varar bara en halv dag, sedan börjar de äta igen.

Det är jag som lagar maten i familjen, och jag försöker laga fettsnål och näringsriktig mat.

Eftersom det är du som står för mathållningen hemma, så tror jag att du har stora möjligheter att kunna hjälpa din familj att komma till rätta med sina viktproblem. Jag kommer att föreslå många förändringar, och det är viktigt att du smyger de här förändringarna på familjen, och inte abrupt tvingar på dem allihop på en gång. Människor kan acceptera, vänja sig vid, och tycka om, helt nya matvanor, om övergången sker gradvis, med en liten förändring i taget. Men om man ändrar allt på en gång, rycks hela grunden för deras trygghet bort, och de vägrar att acceptera förändringen. Det här kan innebära att du själv också måste acceptera vissa ändringar i dina egna matvanor.

Om det finns mycket och läcker mat tillgänglig, så äter överviktiga alldeles för mycket. Om det inte finns så mycket mat, och speciellt inte sådan mat som lockar dem, så nöjer de sig ofta med det, så länge de slipper se och tänka på den lockande maten. Naturligt smala människor tillfredställer kroppens näringsbehov, sedan orkar de inte äta mer.

Här är några förslag till förändringar:

Kommentera aldrig deras ätande. Det leder bara till en maktkamp, där de kan skylla på dig istället för att själva ta itu med sina problem.

Sluta att baka kakor. Om det kommer gäster, bjud dem på cappuccino (består av mjölk, kaffepulver och lite fruktsocker, som värms upp och sedan vispas i en elektrisk mixer).

Om möjligt, servera gröt till frukost. Laga bara lagom mycket gröt åt familjen, och portionera ut all gröten i tallrikar till de olika familjemedlemmarna, innan de börjar äta. Om det går, försök att överhuvudtaget inte ha bröd, smör, ost och korv hemma.

Ställ inte fram mer mat till middagen, än vad var och en ska ha. Men servera en stor sallad till maten, så att alla kan äta sig mätta.

Pröva möjligheten att hjälpa Joanna med hennes snaskproblem genom att ge henne en påse frukt, att äta som mellanmål i skolan och föreslå henne att inte ta med sig pengar till skolan.

Principen är att den mat som någon i familjen överäter av ska ur huset. Istället ska man ha grönsaker och frukt hemma, så att alla kan äta sig mätta.

Min man och min dotter blir bara fetare