Love var 17 år och vägde 134 kilo när han började i psykoterapi. Han var förtvivlad över sin vikt och skämdes för att gå ut. Föräldrarna var också förtvivlade. De hade försökt allt. Loves matvanor var:
Filippa var 4 år. Hon vägrade att äta vid måltider, men blev hungrig ibland och åt då helst frukt, pannkaka och ost. Hennes sockerberoende flammar upp när släktingar bjuder på godis, när hon får glass på dagis. Hon skrek varje gång hon gick förbi en kiosk. Föräldrarna har lärt sig att säga nej till godis, men när hon vägrar att äta något annat tänkte mamman att hellre godis än ingenting.
Mamman blir rädd för sig själv när hon skakat Filippa och skrikit åt henne sedan hon vägrat äta vid måltiden. Detta leder till att mamman söker hjälp hos en psykoterapeut.
De senaste veckorna har flera forskare skrivit artiklar om godismissbruk. Denna artikel vill komplettera detta med mina erfarenheter och resultaten av min forskning.
När man normalt talar om beroendesjukdomar, tänker man på missbruk av alkohol, droger eller tobak. Men även mat- och godismissbruk är beroendesjukdomar. Mekanismerna bakom mat- och godismissbruk är desamma som för andra beroendesjukdomar. Central i beroendesjukdomar är belöningscentrum i hjärnan. Detta belöningscentrum stimuleras inte bara av droger, utan även av socker. Liksom vid andra missbruk ger drogen ett kortvarigt kick. Socker, stärkelse och vitt mjöl absorberas snabbt. Kroppen reagerar på sockret med att producera för mycket insulin, vilket gör att blodsockerhalten sjunker för lågt. Detta ger en ”bakfylla” i form av obehagskänslor, som leder till nästa matanfall. Mera.
Socker kombineras ofta med andra droger, t.ex. koffein i Coca Cola, teobromin i choklad, koffein och teobromin i kola, som förstärker beroendeeffekten.
Min och andras forskning om matmissbruk visar att det är samma personlighetsdrag hos matmissbrukare som hos t.ex. alkoholmissbrukare: Ångest, nedstämdhet, olustkänslor, sårbarhet, impulsivitet, att påverkas mycket av andra och av vad man ser och hör, irritabilitet, och spänningar, ökat behov av spänning i livet. Dessa personlighetsegenskaper finns också hos många, men inte alla, överviktiga personer. Även anorektiker har många likheter, men utmärks speciellt av låg självkänsla, behov av att kontrollera sig själv.
Vissa personlighetsegenskaper är vanligare för vissa typer av matmissbrukare, t.ex. lågt självförtroende och behov av självkontroll hos anorektiker och spänningssökande hos bulimiker.
Det är svårt att bli av med sockerberoende av samma skäl som det är svårt att bli av med andra beroenden. Friska människors belöningscentrum stimuleras när de gjort något bra, och av att få och ge vänskap och kärlek. Matmissbrukare har hittat ett snabbare sätt att stimulera belöningscentrum utan att behöva anstränga sig. Matmissbrukare, liksom andra missbrukare, använder missbruket för att möta livets svårigheter, istället för att ta itu med problemen och lösa dem konstruktivt. Missbruket undertrycker medvetenheten om obehagliga problem.
Psykoterapi vid matmissbruk syftar till att göra patienterna medvetna om de obehagskänslor, som de undertrycker genom sitt ätande, och att hjälpa dem att konstruktivt angripa livets svårigheter. När patienterna vågar känna de obehagliga känslorna, minskar trycket att missbruka. Psykoterapin syftar också till att identifiera den äkta hunger- och mättnadskänsla som finns men som är undertryckt hos missbrukaren.
Ska normala ungdomar behöva gå i psykoterapi för att de lurats in i fett- och sockermissbruk. Skall ansvarstagande föräldrar stå hjälplösa inför skolcafeterian? En del föräldrar försöker med samma metoder som vid alkoholmissbruk - att skapa en levnadsmiljö utan de lockelser som missbrukaren inte kan motstå. Detta kan fungera i hemmet, men så fort man kommer ut drabbas missbrukarna av omvärldens lockelser. Ifråga om tobak, alkohol och droger har vi lagstiftning för att reducera omvärldens lockelser. Ifråga om matmissbruk finns ingen sådan lagstiftning - matmissbrukarna är hjälplösa inför omgivningens lockelser.
En del föräldrar försöker skicka med barnen nyttig mat, men inga pengar. Men tonåringarna lyckas ofta skaffa egna pengar, att använda för att betala för missbruket.
Precis som ifråga om alkohol, tobak och droger, borde samhället sätta människornas och speciellt barnens hälsa framför marknadskrafternas behov av att profitera på beroendet. Detta är ett ansvar för alla, eftersom missbrukare och deras föräldrar bara kan avskaffa lockelserna inom hemmet. För den yttre miljön måste vi alla ansvara. Några punkter:
Mera svar på frågor om psykologi och psykisk hälsa: Web4Health.