En person med osjälvständig personlighetsstörning uppvisar ett starkt beroende av andra människor och ett behov av att vara andra till lags. De åsidosätter sina egna behov och önskningar och fokuserar istället på andra människor, eftersom de är rädda för att avvisas eller bli övergivna. Deras svårigheter gör att de inte klarar av att fatta vardagliga beslut.

Osjälvständig personlighetsstörning är vanligare bland kvinnor än bland män.

Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV

DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar, den fjärde upplagan, mer) beskriver osjälvständig personlighetsstörning som ett överdrivet behov av att bli omhändertagen, vilket leder till ett undergivet och klängigt beteende samt rädsla för separationer. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

• har svårt att fatta vardagliga beslut utan ett övermått av goda råd och uppmuntran från andra
• har behov av att andra ansvarar för de flesta viktiga områden i hans eller hennes tillvaro
• har svårt att visa sig oenig med andra av rädsla för att mista deras stöd eller gillande. Obs: inkludera inte fall av välgrundad rädsla för vedergällning
• har svårt att starta projekt eller göra saker på egen hand (vilket beror på bristande tilltro till det egna omdömet eller förmågan snarare än på bristande motivation eller energi)
• går till ytterligheter när det gäller att få stöd och uppmuntran från andra, såsom att frivilligt åta sig att utföra sådant som är obehagligt
• känner sig obekväm eller hjälplös på egen hand på grund av överdriven rädsla för att inte kunna ta vara på sig själv
• söker genast etablera en ny relation som ska ge omsorg och stöd när ett nära förhållande tar slut
• är orimligt upptagen av rädsla för att bli övergiven och behöva ta hand om sig själv